Article Image
sin instinkt och solen. Lägger man så härtill en brännande sol, som framkallar en hetta, stundom uppgående till 110 och 115? Fahrenheit samt en deraf förorsakad olidlig törst, så kan man lätt finna, att man kan hafva angenämare här i lifvet, än att göra lustfärder ut på prärierna. Det finnes tvenne slag af prärier i Amerika: den fullkomligt fatta, der icke den ringaste af naturen framkallade växtlighet förekommer annat än det gräs, som jag ofvan omnämnt, och der icke den minsta kulle eller höjd är synlig, samt den i vågform gående, hvilken af amerikanarne kallas Rolling prairie. Jag kan icke gifva någon åskådligare bild af den senare än den att man tänker sig Afrikanskans eller Den flygande Holländarens haf utsträckande sig i oändlighet, med deras oregelbundna böljor antagande en proportionerlig storlek. — Det är på de senare prärierna, som jordkulornas bebyggare slå sig ned och hvilka ur många synpunkter äro att föredraga dels för lättheten att få sig boning, man har endast att gräfva in sig i en kulle, dels derföre att man har mera skydd för vinden, samt växtligheten merendels är något rikligare och vattentillgången mera ymnig. Man kan äfven här gom jordbrukare våga gå något lägre ut än på den flatta prärien. Efter en dags resa ute på slättlandet gingo vi åter inät landet i nordostlig riktning och voro efter en half dags resa inne på gränsen af the rolling prairie. Vi foro här upp på de högsta kullarna (ingen är dock brantare eller högre än att den beqvämligen kan odlas) för att se om vi icke kunde uppspana något tecken till mensklig tillvaro. Länge fingo vi emellertid fara förgäfves från kulle till kulle, till dess vi slutligen på ett betydligt afstånd fingo se en blåaktig rök uppstiga ur en af kullarnes toppar. Vi körde ditåt och ankommo till den ifrågavarande höjden efter ett par timmars raskt körande. Vi voro till en början osäkra om huruvida icke röken kunde hafva sin orsak i någon gräsbrand, som här förekommer ofta nog, men då vi kommo närmare urskilde vi snart att den uppsteg från en slags skorsten, och slöto häraf till att vi ändtligen träffat på en af dessa beryktade jordkulor, hvilka jag i Sveriga af många hörde omtalas med ett tvifvelaktigt småleende. Vi närmade oss emellertid hastigt och voro snart så nära, att vi kunde urskilja bostadens omgifningar och dess byggnaissätt, (Forts.) BEIT OnT

25 oktober 1872, sida 3

Thumbnail