mr Pentweazle och räckte ut sin lilla af magrade hand. Åh, jag vet just inte det. Jag hade vä inte hållit ut så troget, men sanningen at säga, så ansåg jag det ej rätt klokt at låta någon annan höra hur ni gick på och pratade. Ser ni, ni hade ingen reda på el och pladdrade allt hvad galet var. Jag kan väl tro det. Jo, det kan ni vara säker på. En gång tänkte jag det skulle bära rakt på tok Doktorn kom en morgon och började tals med er. Hvar känner ni plågor? säger han. Der telegraftråden gick af, svarar ni. Hvar är det? säger han. Vid elfte stolpen, svarar ni. Hvar? frågar han om igen. Vid elfte stolpen, säger ni; gräf. gräf, gräf! bry er ej om stöttan. Han är från förståndet, säger doktorn åt mig; vi få sätta tvångtröja på honom. Ni kan inte få någon, som är liten nog, svarar jag; en al edra vanliga tvångtröjor skulle räcka till både rock och byxor åt honom, Skaffa mig ett ark gråpapper och lite segelgarn, så skall jag lägga honom i paket, för att han inte må skada sig eller andra. Ack, ni humoristiska varelse! sade Niklas Pentweazle med rörd stämma; hvilken qvickhet! en sådan finkänslighet! Jag tror inte att jag står ut längre nu med att tala. Jag skall försöka att sofva litet. Det vore det bästa ni kunde göra, sade Grogram. 8Se här, tillade han och hällde litet af pannans innehåll i en kopp; drick ur detta och sof sedan. Jag behöfver göra det, nästan lika mycket som ni; vi få talas vid mera i morgon. De tecken till förbättring, som mr Pent weazle visat, egde bestånd äfven följande dag. Då läkaren kom, fann han yrseln för. svunnen; de värsta sjukdomssymptomerna