later, Bret från Amerika. VI. Omaka den 19 Sept. 1872. Samma vänliga tillmötesgående, som ja; var i åtnjutande af under min resa läng efter Lake-Superior-Mississippi-jernvägen kom mig ätven till del, då jag straxt der efter på S:t Paul Pacific Railroad afgicl till de af svenskar rikt befolkade medlerst och nordvestra delarna af Minnesota. Pre sidenten i detta jernvägsbolag, general Bec ker, gaf mig här till ressällskap en svensk anstäld i bolagets landdepartement, vid nam; John Swainson, en kunskapsrik och bilda man samt känd såsom en Iycklig öfverflyt tare till det engelska språket af Tegner evigt sköna Axel och Maria. Tyvär blef den 2000 exemplar starka upplagan a detta arbete, på några få exemplar när — ett i sammet med guldsnitt erhöll Kristin: Nilsson — vid Chicagos brand lågornas rof så mycket beklagligare, som Longfellow smickrande ordalag uttalat sig med afseen de å öfversättningen. S:t Paul Pacific ä! ett stort af rika kapitalister i östern bil dadt bolag, som afser att från S:t Paul ut sträcka tvenne jernvägslinier, den ene skä rande den nordvestra och den andre der mellersta delen af det nordliga Minnesota för att sedermera sammanlöpa med den un der arbete varande från Dulcett vestvart nedgående Northern Pacific Railroad. Vi afgingo den 2 Juli från S:t Paul och ankommo, efter att ha passerat en vacker. omvexlande natur, på eftermiddagen till den lilla endast två år gamla staden Litchfield, — en stad med nästan uteslutande svensk befolkning, alla i goda omständigheter, — der vi beslöto oss för att qvarstanna några dagar, dels för att besöka i närheten boende svenska farmare, dels äfven för att der öfvervara firandet af den 4 Juli, årsdagen af Förenta Staternas oafhängighetsförklaring. I en beqväm vagn (de amerikanska vagnarne äro alla utan undantag af utmärkt beskaffenhet) foro vi dagen derpå uti grannskapet af staden, på distancer varierande mellan 10 och 15 mil, och öfverallt träffade vi på hederliga, trofasta svenskar, egare af nätta hus och vajande sädesfält, lyckliga i familjelif och hällande den urgamla svenska gästfriheten i helgd och ära. Det var här icke ett arbete för lifvets oundgängligaste behof som vi påträffade; den första svåra tiden hade de redan passerat, ithy att de fleste varit här 5, 6 till 8 år och äfven deröfver, utan det lugna och sorgfria njutandet af de ekonomiska resultater, som alltid i dessa af naturen rikt gynnade trakter kommer den farmare till del, hvilken icke dukar under för de första svårigheter zom möta och hvilka naturligtvis äro än större om man icke, som ofta händer, har annat att börja med än två tomma händer samt dertill är obekant med det engelska språket. Deras visthus voro fulla, derom vitnade dessutom de svigtande borden som serverades oss, deras sädeslador och stallhusbygnader i utmärkt skick och den böljande säden, liksom det saftigt gröna gräset skördades icke, såsom hos oss i Sverige, med lie, utan afskars medelst inventiöst konstruerade skördemaskiner, dragna af 2 hästar. Öfverst på maskinen satt körsvennen i en liten ländstol under ett soltält, som gaf honom skugga. Hästarna gingo så fort de kunde gå, utan att falla i lunk, och den fina, lätta maskinen skar lika fort 3 till 4 alnar djupt in i det tätt höger om maskinens hjul varande sädeseller gräsfältet. Man kan tänka sig hvilken besparing utaf tid och arbete och hvilken lättnad för de arbetande! Begagnades blott en dylik enkel maskin, som endast afskar säden, åtföljdes den vanligen af tre personer, som räfsade ihop, band och stäckade; men det finnes äfven maskiner som sjelfva verkställa allt arbete med undantag af stackningen. Dessa skördemaskiner användas ingalunda nteslutande vid Litchfield; jag har här omnämnt dem, enär jag först såg dem arbeta der, utan äro allmänna öfver hela Amerika och begagnas af hvarje något så när försigkommen farmare. De kosta vanligen från 150 till 200 dollars och säljas på lång krelit och med små årliga afbetalningar. Det är användandet af dessa maskiner som förklarar hvarföre jordbrukarne i Amerika kunna betala så höga dagspengar under skördetiden. På flere ställen der jag var i Minnesota bjöd man från 3!e till 5 dollars pr dag under den brådaste tiden. Efter en angenämt tillbragt dag bland de svenska farmarne i Litchfields närhet, återvände vi sent på aftonen till den lilla staden och väcktes redan bittida påföljande morgon af ljudet af fräsande raketer, skott samt åtskilliga andra icke synnerligt tillta