Sjuk ! pep mr Pentweazle med en stämma, nu åter mycket lik en polichinells qvä kande. Ganska sjuk, sade Grogram; hardt när att stryka på foten. Jag trodde att ni redan tagit biljett med nedgående tåget. Efter detta tillkännagifvande låg mr Pentweazle alldeles tyst några minuter. Efter en stund sade han: Hvar är jag? Ni är på det lilla värdshuset vid Liskeards jernvägsstation, svarade Grogram. Då sjukdomen först kom öfver er, Var jag så hjelplös som ett barn och visste alls inte hvad jag skulle taga mig till med er. Men så kom bokhållaren vid stationen Gwynruthin, ni mins väl... Mr Pentweazle gaf en spasmodisk spark mot sänggafveln. Ligg stilla! Låt bli sådant der, det är skadligt för er. Bokhållaren sa att ni hade nämnt baninspektoren, mr MPherson, och att kanske han kände till er. Vi telegraferade till honom och han var mycket beskedlig och kom dit ned samt förde er hit, der han sa att han först hade sett er, och här har ni alltsedan varit. Och det är hela två veckor? sade mr Pentweazle. Ja, och lite till, svarade Grogram kallt; två veckor och tre dagar. Och jag har varit sjuk hela tiden ? Ni har varit illa sjuk, Det börjag bäst veta, som aldrig lemnat detta rum mera än ett halft dussin gånger för fem minuter om sender, då jag inte kunde stå ut längre att sakna min pipa. Jag var glad åt att få röka några tag nere på stallgården. Således är det ni som har skött mig. Ja, just jag och ingen annan. Ni är en god menniska, Grogram, sade