hörnet en madrass med ett par yllefiltar, hvilken såg ut gom en extemporerad säng plats. Det var synbarligen ett sjukrum, ty på spiselkransen stodo medikamentsflaskor, somliga tomma, andra till hälften fyllda, och på elden kokades nägonting i en liten panna, i hvilken mannen emellanåt rörde om och säg efter om det var färdigt. Bädden var upptagen; gardinerna voro igendragna och skuggad af dem hvilade en liten gestalt derinom. Liten, men ingalunda barnslig eller vacker; tvärtom ganska gammal och skrumpen och med ett visst gement drag öfver sitt ansigte. På toppen af hufvudet satt en nattmössa med en lång toffs; skinnet i pannan var gulnadt och liksom fasttorkadt; man kunde genom de slutna ögonlocken se att ögonen hade sjunkit djupt in i hufvudet; kindknotorna sköto fram och kinderna voro håliga och färglösa; de sammanbitna tandraderna syntes tydligt mellan de bleka. läpparna, och hakan var spetsig och hvass. Äfven under hans fri-kaste dagar hade det icke funnits mycket kropp hos mr Pent weazle. Nu såg han snarare ut som ett anatomiskt preparat i spiritus vini, än som en lefvande varelse. Mannen som satt lutad öfver elden och rörde i pannan, varierade tid efter annan denna sysselsättning, än med dofva suckar af tvungen resignation, än med tvära utrop af hat och förbittring emot hela verlden. Slutligen tog han ljuset, som stod på ett bord bredvid honom, gick bort till sängen, tittade in genom gardinerna på den slumrande patienten, återvände med ett dämpadt ntrop af raseri till sin plats och sade till sig sjelf: Jag undrar bur länge detta skall räcka.