Aftonbladet – 25 oktober 1872, sida 2

han som ville mörda hennes trolofvade och att hon aldrig bör låta mrs Bradstock ana huru stora skäl den familj som med välvilja upptagit henne, har att afsky hans minne. Detta är rätta sättet att framställa saken, skulle jag tro; — en behaglig blandning af sundt förnuft och sentimentalitet som skall slå an på ett fruntimmer. Jag är er i sanning högst förbunden för ert goda råd, mr Womersley, sade Frank, i det han räckte den gamle mannen handen, och jag skall så fort som möjligt begagna mig deraf. Du kan förlita dig på att det rådet är godt, svarade den förre och besvarade Franks handslag. Sedan du följt det, skall du finna att inte längre något skäl till ett tvunget och förbehällsamt gätt er emellan existerar; det mörka molnet skall försvinna ur din själ och du skall åter bli sådan du förr var. Frank nickade och log. Han litade på, att det så skulle bli. Icke skulle det bli hans fel om han ej vore glad; han skulle ön sig ega tillräcklig energi för att vara et. Men med ganska stor ledsnad märkte mr Womersley att denna afton, då det öfverenskomna samtalet med Ellen skulle ega rum, var Frank mera tankspridd och mörk till sitt lynne än någonsin. TJUGUFJERDE KAPITLET. Hvad Grogram företog sig. I ett halfmörkt rum, det enda gästrummet vid ett oansenligt värdshus på landsbygden, satt en man lutad öfver eldstaden. Möbleringen var tarflig, men snygg, och bestod af en fyrstolpig säng med hvita bomulls gardiner, några stolar, ett bord och i ena