Aftonbladet – 25 oktober 1872, sida 2

gör ett slags föreningsband mellan dess båda qvinnor, nemligen på det sättet, at du var med Ellen, när hon först såg mr Bradstock, och att denna reste ut på sam ma fartyg som du; att Ellen, då den stac kars enkan återkom, ofta talade med henns om dig och slatligen att du nu, helt nyli gen, som det blifvit mig berättadt, har fram stält ett ganska ädelmodigt förslag att be kosta lille Georg Bradstocks uppfostran dels af medlidande för modren, dels också emedan du tänker att det skulle glädje Ellen. Hvad är då mera troligt, än att mr: Bradstock under något af deras samtal kom mer att mera utförligt yppa de förbrytelse) hvartill hennes man under lifstiden gjorde sig skyldig och särdeles förhållandet mec hans död, liksom att Ellen då genast i ho nom igenkänner den för henne hittills namn löse rymmaren som dog för din hand? Ja, sade Frank; ni anser då... Min gode vän, din omdömesförmåga må ste blifvit förunderligt försvagad på dess: sista minuterna. Finner du då inte att def i hög grad skulle plåga Ellen, att hennes trolofvade, hvars allt i allo hon snart skall bli, ej blott har låtit henne förbli okunnig rörande hans relation med familjen Brad: stock, men derjemte äfven för henne undanhållit rätta bevekelsegrunden, och den är ju ganska berömlig — till den frikostiga hjelp som han vill lemna den stackars en: kan ? Ja, sade Frank tveksamt, jag förmo dar att hon kunde tycka sig ha skäl till missnöje deröfver. Jag kan säga dig, min käre gosse, att hon skulle känna sig alldeles förbaskadt missnöjd. Qvinnor kunna inte alls erkänna eller förstå en mans tystlåtenhet i sådana förhållanden,