Aftonbladet – 24 oktober 1872, sida 3

,jYetHOdlgLv 1 CAECNSKAP al NCIISRKaNac Klas. II samma mån nemligen som upplysningen -Iträngde djupare ned bland folket, växte hos Idet fjerde ståndet mtresset för landets anI gelägenheter i bredd med dugligheten att I deltaga i deras ledning. Liksom i utlandet l arbetaren, så framträder här i Norden bonIden med anspråk på oinskränkt politisk myn: I dighet. Äfven oberoende at-politiken synItes åtskilliga omständigheter ställa dessa anspråk i en icke ofördelaktig dager. De inneburo ju, dessa nya fordringar, i sjelfva verket endast en fordran på återgång till det gamla, ursprungligt nordiska; vår riksförfattning i forntiden var ju af ålder en Pill formen rent demokratisk, der tyngdpunkten inom samhället låg hos bönderna, de frie odalmännen; På samma tid häfda forskningen spred ljus öfver våra i fråga varande äldre samfundsförhållanden, gick en betydelsefull nåtionel och folklig väckelse genom hela Norden: Skalderna blefvo denna väckelses förnämste målsmän; ej inför tronen allenast strödde sången hädanefter sitt guld, men ljöd med friska toher till bondens, den äkta danemaniens pris. Främst bland folkets sångare möter oss en vördnadsbjudande-gestalt: — — Kjempen mellem Skjalde; Som me Urgelsatig i Pryst Kunde Liv i Död freemkalde Med sin Kirkeklokkeröst.Sjelf bar Grundtvig sagt sig helst sjunga om och för Bondeti; SK Ueter det t. ex. i hans Fuglevise til Bonde-Frihedens Priis: Som Fnugle i def grönne Lund, Vi skal for Bönder kveede, an det kan, gaae fra Mund til Mund, ra Slegt til Slegt med Glide. a cd Fm dra md Su es 4 TNA OD Er AMA HN LIM KUR OS NB Det vere skal vor Heders-Krands, Naar vore Toner milde . ed Pigerne gaae let i Dandsa ed hvert et Bönder-Gilde! I Grundtvigs anda sjöngo hans efterföljare: Bonden er den sikkre Grund Hvarpaa bygges maa Nu vort nye danske Taarn, Om det fast skal staae. Beslägtade toner hördes från Sverige. I Geijers diktning förtäljer odalbonden sin dråpliga bedrift: Vi reda för landet den närande saft, Vi föda det, brödet är vårt. Af oss har det helsa af oss har det kraft, Och blöder det — blodet är vårt. Och Frithlofs skald, skådande ur forn tid mot nutid, utbrister: Hell dig, du frie man af jern, Du bonde god! All landets ära växer ur Ditt fria bröst. I striden är du landets mur, I frid dess tröst. Hvad här ofvan antydts — nemligen att ett visst poetiskt betraktelsesätt stilndom, när det vunnit stor utbredning och stadga, kan verka såsom en politisk makt — bestyrkes till fullo vid en blick på samhällsklassernas inbördes ställning i Norge. Der, i det afstängda fjell-landet, hade den upp: spirande inhemska poeszien redan mot slutet af det adertonde århundradet börjat urarta till bombastiskt lofprisande af norskheten samt förgudning af densammas vigtigaste representant bonden. Den vaknande starka nvationalkänslan gaf sig ett uttryck isånger, hvilkas grundton är en naiv sjelfbeundran; norska folket förherrligas såsom en utkorad stam: : ,Naturens Haand fra andre Folk dig skilte, Fordi den: egte Börn af dig afdrage vilde.. På denna stam är Odelsbonden blomman. Han leder sin härkomst frän ädelborne fäder: Ja,Kongeblod dit Vadmel dölger, Du kjempehöje Dölekarl:, och beskrifves såsom utrustad med alla möjliga fullkomligheteroch dygder. Men det slägte, som så tänkte och sjöng om bonden, var just detsamma — skrifver en framstående norsk litteraturhistoriker, hr Hartvig Lassen — som i 1814 havde at bygge det nye Norges Hus, Husets inrättning ordnades då efter den idesla grundritningen. Huru skall man ejest forklare sig den forunderlige Kjendsgjerning, at en Forsamling som den paa Ejdsvold, der vesentlig bestod af Embedsmend, der efter gammel og vanfegted Hand havde Magten i Hende, fri villig giver saameget af den fra sig til en Stand, som sandelig aldrig havde gjort indtrengende Krav paa politiske Rettigheder — hvorledes skall man förklare sig dette, uden deraf, at denne Bondeförgudelse, der var begyndt ved Aarene 1770, gjennem Generationer var saaledes gaaet over i det tenkende Folks Kjöd og Blod, at den kun behövede en Berörelse med en historisk Virkelighed, for at krystallisere sig til Skikkelsen af en demokratisk Grundlov? Hvad Norge erhöll på riksförsamlingen i Ejdsvold år 1814 — en statsförfattning i Ifrisinnadt demokratisk anda — det fick IDanmark genom 1849 års Junigrundlag, I konung Fredrik den sjundes gåfva till det danska folket, och omsider äfven Sverige genom representationsförändringen år 1865. ITill framdeles följande bref hörer redogöIrelsen för de omständigheter, som föranledIde danska Junigrundlagens ombildning till Iden nu gällande gjennemsete Grundlov, hvilken utkom i Juli 1866, och som, särIdeles i fråga om valrätten till landstinget, är mindre demokratisk än Junigrundlagen. I Idet föregående är kortligen omnämdt, huruIsom det danska folkpartiets politiska reI formsträfvanden anknyta sig till yrkandet I på återinförandet af den sistnämnda grund: Tlagen; till hvilken folket säges ega.en moIralisk rättighet. Det är dessa reformsträfvanden som nu, genom den förenade I vensterns seger vid valen till Folkethinget, synas blifvit förda ett steg närmare sitt I mål. Politiskt envälde, såvidt möjligt, vid Triksdagen detta är vensterns mål; medlet för dess uppnående blir naturligtvis uni I danträngandet, hvarhelst detta låter sig göra, laf alla, som icke obetingadt svurit partiets I fana. , Af detta medel har man vetat att begagna Isig med stor energi och fullständig hänI synslöshet, äfven gent emot en och annan af I de män. som i förflutna dagar stått såsom I-N-E-1Lred tt Ört ul .c0 0 ir mm a rr RA RR LR Am oh a oåt VR Kr ch