Aftonbladet – 24 oktober 1872, sida 2

du tillåter mig fråga hyem som har berättat saken för dig? Mrs Bradstock sjelf, svarade Ellen. Hon har varit häruppe på morgonen och sjungit ditt lof i de mest högstämda orda lag; — nej, inte så; — jag kan ej föreställa mig mrs Bradstock exålterad; men hon har emellertid talat om dig med den största tacksamhet. Hon har visst gifvit mig större loford, än jag förtjenar. Jag har blott — Ack, min bästa vän, ingen öfverdrifven modesti, jag ber! Jag vet fullkomligt hvad du har erbjudit henne och detta var ett ganska godt och frikostigt anbud — just sådant som jag kunde vänta af min älskade Frank. Jag vet inte rätt hvem mrs Bradstocks man var; men om du påminner dig, så hörde vi af henne ombord på Jason — och så myc: ket har jag äfven sedermera af hennes samtal kunnat förstå — att han måste varit en mycket dålig karl; det skulle således vara en stor välgerning, om vi kunde uppfostra lille Georg till en godoch aktningsvärd man. Han är nu en liten egensinnig kamrat, men med en god ledning skulle han kunna bli modren till hjelp och heder. Just så!. inföll Frank. Du nämnde, att du aldrig har hört några detaljer rörande mrs Bradstocks man, tillade han helt lugnt. Nej, aldrig. Hvarken har hon sjelf nämnt något, ej heller har jag gjort nägra frågor. Han var en dålig menniska, så mycket vet jag — alltid i fängelse eller efterspanad; och så vidt jag kan finna blef han slutligen dödad under någon batalj med polisen, Tänk dig en liten mild varelse, som hon, gift med ett sådant odjur! Sannerligen tycker jag ej att hans död var en verklig lycka för henne, fastän inte hon kan förmås att tänka så. Frank upptog icke detta Ellens yttrande till besvarande; han lade blott sin arm kring hennes lif, drog hennöe intill sig och sade: Jag är glad öfver att du gillar mitt för slag med gossen, min älskade. Jag önskade göra någonting för att gagna henne och så