Aftonbladet – 24 oktober 1872, sida 2

MMMM blott vetat att min kusin, Roger Pencarrow, skulle dö och nämna mig till sin arftagare, så skulle du genast. fåttNelly till din hustru, ty jag hade då vetat att ni inte hade att befara någon brist för framtiden. Men som sagdt är: det stod illa till med affärerna; inte blott att mina egna inkomster voro alltför knappa, men dertill var jag illa oroad af en förlust, som drabbat det handelshus som jag ännu tillhörde, .— en ledsamhet, som jag aldrig har berättat för dig, men som du någon gång skall få höra. Med ett ord: jag såg ingen-utväg för Ellen att bli på ett passande sätt försörjd, i fallhon gifte sig med dig och jag ej mera fanns; derför spelade jag rollen af en sträng förmyndare och nekade tillsvidare att gifva mitt bifall. Nu har deremot lyckan varit mig bevågen; jag är rik och Ellen blir min arftagerska. Derför lemnar jag helt och hållet åt dig sjelf att bestämma angående morgongåfva. Frank yttrade något halfhögtom sin tacksamhetsskuld, men mr Womersley förtfor: Nej, tala inte om tacksamhet; jag anser dig vara värd min systerdotter och det är nog. Hvad jag önskade tala med dig om, var något helt annat. Det kan synas att jag inte tar synnerlig reda på hvad som tilldrar sig, och jag yttrar mig högst sällan derom — kanske är jag i detta fall lik den ryktbara papegojan, som gjorde precis på samma vis, men som tänkte desto mera: För att nu komma till mitt egentliga ämne, sä har jag märks en ofantlig olikhet hos dig emot förr alltsedar du kom bhem. — Municipalitetet i Röm har låtit anbringa följande inskription å huset n:r 85 i Vicolo der Lentare: Abitando. Questa Casa Gioacchim Rossini Trovs Le Armonie Sempre Nuove Del Barbiere di Seviglia. SP-QR, i öfversättning: Boende i detta hus skapade Joachim Rossini de evigt nya harmonierna i Barberaren i Sevilla. (Forts.)