Aftonbladet – 23 oktober 1872, sida 2

Ja, det är nog godt och väl, men är ni inte der snart? Åh8, nej, Zejl sade Grögram., Vi gjorde vårt arbete som dugtiga karlar och satte stt märke i jorden, som kunde visa oas att hvad vi hade gömt var i godt förvar. Just ofvanför kistan dref Georg Bradgtock ned i jorden ett stycke af ett jernspett, som vi hade begagnat under arbetet, Det slog han ned så att bara enliten sn.ta stack ut, och det var så långt under ytan, att ingen kunde märka den, utom yi, som kände hemligheten. Då jag kymmer till den, så vet jag mig vara när målet. Ni säger mig väl till, nar ni får se jernspetsen ? sade mr Pentxyeazle, darrande af snikenhet. i : Ja, ja; för då inte ett sådant väsen. Lemna det der helt lugnt åt mig.o Grogram fortfor att arbeta så att svettdropparne runno nedför ansigtet och musklerna på hans armar stodo höga som knutiga pisksnärtar. Ljuset i lyktan hade två gånger blifvit förnyadt, men ehuru han synbarligen började tröttna, förkunnade han sitt beslut att icke upphöra förrän han hunnit målet. Hvad som uppehöll hans krafter, var den brinnande snmikenheten efter guldet, som äfven hos honom alltmera eggades ju mera arbetet led, Niklas Pratweszle hade tagit skörten ar sin kavaj vrder sig och hukade sig ned vid kanter, af gropen, der han med ifrig2a Plickar tittade ned, ej olik en råtthand, som pasgar på att råttan skall våga sig fram. Anltjemt slungades. spadtag af jord upp ur gropen, alltjemnt krökta sig Grograms breda rygg under det trägna arbetet, då det gälla ljudet af ett lokomotiv träffade deras öron och de tydligt hörde det närma sig. (Forts.)