Aftonbladet – 23 oktober 1872, sida 2

pade bort räkningen af telegrafstolparna samt blef helt öfverraskad då Grogram tvärt stannade och på samma gång äfven hejdade honom. 2FTio, elfva, sade Grogram; här ha vi den! Se så; hoppa nu! Det går nog lätt att säga: Hoppa! genmälde mr Pentweazle, hvars nedersta knapp i kavajen stramade väl hårdt öfver knäna; men äfven i mina yngre dagar var jag föga begifven på athletiska bedrifter. Nå, så — ohej, då! skrek Grogram och gaf derjemte den lille mannen en dugtig knuff just nedom veka lifvet som forslade honom öfver åt motsatta sidan. Seså; ni stöter er inte i den här mjuka leran. Jag råder er att krypa på fyra fötter, annars kommer ni aldrig uppför branten; stöt hälarne i marken och hvad ni gör, så släpp inte lyktan. Min själ är han inte alldeles lik Guy Fawkes! mumlade Grogram för sig sjelf under det han betraktade sin lille kamrat som stretade uppför banken. Nå, är ni uppe ännu? Jo, det gick svarade mr Pentweazle och kippade efter andan, Det var en nä stan väl häftig stöt ni gaf mig, men här är jag nu i alla fall; Skall jag räcka er handen ? Nej, tacks, svarade Grogram och skrattade retsamt. Om ni räckte mig handen, så kunde jag komma att slänga er in inärmaste grefskap; Maka er åt sidan nu, me dan jag hoppar; och nästa minut stod han bredvid sin följeslagare, Jag kan nätt och jemnt se de tecken som jag på eftermiddagen gjorde med spaden, sade Grogram i dethan böjde sig ned; men de äro ändå inte tydliga nog att af mig följas utan ett ljus. Det blir kanske bäst att tända lyktan.