Aftonbladet – 22 oktober 1872, sida 3

. fintlighet, som just var i deras smak, samt . upplyst de beskedliga svenska komiteleda-I möterna om, att första vilkoret för att komma sIfram i Amerika vore att se upp och vara påI passlig, togo delistan och gåfvo så hederliga bidrag, att inom några dagar öfver 5000 doltllars voro tecknade, så att den andra sven,Iska kyrkbyggnaden kunde pabörjas. Båda läro färdiga, taga sig bra ut, men då man ljemför dem, ser man ganska väl, att metoI disterna haft ett par tusen dollars mera att .Idisponera öfver. I De fleste af i Duluth varande svenskar voro, som jag ofvan nämnt, arbetare och I handtverkare. Alla jag talade med voro I nöjda och försäkrade att de kunde lägga lupp penningar. En svensk, hr Herlitz från i Sholm dref en betydlig speceriaffär derI städes, ) Under det jag i Duluth en dag gick omkring på de ställen, der arbetare hufvudsakligen vistas, för att få reda på så mycket svenskar som möjligt, träffade jag i en bierhalle trenne män, hvilka sågo ut som nyligen ankomna landsmän. Jag inledde ett samtal med dem och frågade slutligen om de icke ville dricka ett glas bier. Jo, deremot hade de intet att invända. Sedan bieret blifvit serveradt, tog jag min seydel, stötte den mot deras och yttrade: Skål, landsmän! Detta tog emellertid icke bra. Nej — yttrade den förnämsta af dem, sättande tillbaka glaset — du maa ikke sige landsmand. Och hvarföre då? frågade jag förvånad. Nej, ser du vi är norsk. Nå, men vi äro väl åtminstone skandinaver då? invände jag. Nej, nej! utropade härvid norrmannen och stötte glaset flere gånger med kraft mot bordet, vi är endast norsk — ingenting annat. Det var icke första gången jag varit i tillfälle att iakttaga huru norrmännen här ute visa sig föga vänligt stämda mot svenskarna, och det är ett faktum, som jag sjelf flerestädes varit i tillfälle att iakttaga och som konstaterats af personer, mera förtrog na med förhållandena än jag, att umgänget mellan danskar och svenskar i allmänhet är mycket intimare och hjertligare än emellan norskar och svenskar. En angenäm och bildad kjöbenhavnare, hvars bekantskap jag hade nöjet att göra i Duluth och som introducerade mig bland flere amerikanare, bland andra äfven hos redaktören af Duluth Daily Herald, doktor Dintler, började alltid med följande ord: Tillåt mig introducera till eder en min landsman hr etc. etc., tilläggande sedermera med ett vänligt leende, att jag visserligen vore svensk, men ätt vi betraktade hvarandra såsom landsmän. I Duluth liksom i Rush City finnas af Lake Superior och Mississippi-bolaget uppförda emigranthus, der emigranterna kostnadsfritt kunna få bo, under det de söka ut sig land. De äro rymliga och beqväma, försedda med särskilda sofkamrar, badrum och stora kök, tvättrum m. m. Det i Duluth liknade mera ett första klassens hotell i någon af Sveriges större småstäder, än ett emigranthus, Sedan jag i vagn företagit några smärre utflykter i Duluths vackra omgifningar, mycket erinrande om våra norrländska skogstrakter, samt i båt rott öfver till den 7 engelska mil från Duluth belägna Superior City, der flere välmående svenska jernarbetare voro bosatta, återvände jag till S:t Paul, under vägen stannande vid de stationer, från hvilka jag kunde utgå i landet och träffa svenska farmare. Jag träffade många sådana och bland andra i närheten af jernvägslinien emellan stationerna Rush City och North Branch, en liten svensk koloni, bestående af omkring 80 personer. Dessa hade icke kommit direkte från Sverige, utan tillika med flere andre svenskar först settlat i staten Mississippi. De hade emellertid af en eller annan orsak otur der, en del dogo, en annan del drog till andra stater, och de återstående lefde en tid ett högst miserabelt lif. Öfverste H. Mattson var då i S:t Paul och beklädde en vigtig post vid Lake Superior och Mississippi-jernvägskompaniet. Om honom hade dessa i nöd varande svenskar hört talas och de skrefvo derföre till honom och anhöllo om hans hjelp för att kunna komma öfver till Minnesota. Det hedrar lika mycket öfverste Mattsons hjerta som förstånd, att han hos sitt bolag utverkade nödiga medel för öfverflyttningen, och de ifrågavarande svenskarna sitta nu i goda och rymliga hus, nöjda med sin ställning och förvissade om en ännu bättre framtid, Bolagets kostnader för denna öfverflyttning uppgingo till omkring 8000 rdr rmt. Lake-Superioroch Mississippi-Jernvägen är cirka 155-engelska mil lång och antages komma att blifva en. synnerligen gifvande linea. Då jernvägsbyggandet för närvarande pågår temligen lifligt i Sverige, torde det der icke sakna sitt intresse att taga del af hvad denna bana kostat. Jag anser mig dock böra på förhand, anmärka, att, isynnerhet i närheten af Duluth, jernvägen går öfver flere stora precipicer, hvilket fordrat dyrbara brobygnader, samt genom icke obetydliga kalkstensberg, äfvensom att den i öfrigt till största delen löper genom skogstrakter. Totalkostnaden är som följer, och kan lollarn i allmänhet räknas lika med 3 rdr nd HM rs mA Mer rer rt Rn DR Ar OD KUA Et oh Ita jr E 15 öre svenskt: 1 126725: 8910 Buildings ., 145 952: 26)h Bridge and n 211549: 71ln , 60628: 461u , 23 869: 281e 163852: 99j0 . 1165: 881: 3raduation .. 1448 768: 89Åb Harbor Improvement . 221759: 6415 ron Rails :..seeessv 1253 791: 14b ncidentals, Gen. Ex 133193: 731d Lighthouse .. , 1189: 41 Masonry , 91656: 481, Piling .. , 04 273: 69 fö Right of Way 3 37706: 221;F Road Crossings Cattle Guards 461: 52 Spi 2 54049: 735 185876: 7218 , 79 804: 78 a . 11 999: 07 pe Ohkhro. an