Aftonbladet – 22 oktober 1872, sida 2

fråga, sade mr Pentweazle. Låt mig se; nu äro vi nästan midt för fjerde telegrafstolpen. Jag tror det blir bäst om ni stöter ned stången 1 marken och så börjar gräfva en grop strax bredvid honom. Hvartill skall den gropen tjena? frågade Grogram snäsigt. Till ingenting alla, så vidt jag kan begripa,sademr Pentweazle. Menengropinärheten af den stången skall möjligen öfvertyga vår unge vän vid stationen gerborta att vi äro inbegripna i några vetenskapliga funderingar med åfseende ä telegrafea, som gå alldeles öfver hang begrepp.2 Men när tänker ni då taga ihop med saken på allvar? frågade Grogram, sedan han stuckit ned stången i marken, tagit af sig rocken och gjort sig i ordning att börja sitt arbete. När ämnar ni gå till den rätta platsen och låta oss fröjda vära blickar med synen af godset, som ni nu under en så lång tid baya pratat om, utan att koma det närmare ändå? 1 natt, sade Poptweazle; är det snart BOR, tvevöl ni? Sedan det blifvit mörkt och den der unga åsnan har farit af med sista tåget för att sudda bort sin tid med cigarr-rökande, toddydrickande och biljardspelande. Då äro vi ensamma herrar på platsen. Är ni nöjd härmed? Hm, inte så riktigt, mumlade Grogram; det går illa att gräfva i mörker; allting får då ett annat utseende, så att man knappt kan veta hvar rätta platsen är. Ni vill kanske börja nu strax, ni? sade mr Pentweazle nästan utom sig af vrede; ni ämnar väl gräfva upp skatten och strö omkring den midt för ögonen på den der unga karlen, som i brist på annat tidsfördrif, då han är här, kommer att med uppmärksamhet betrakta oss? Jo, det skulle just vara