Aftonbladet – 22 oktober 1872, sida 2

Fördöme mig om jag begriper en enda grand af detta; hvad har ni nu för upptåg för er? Wu är ett upptåg på färde som ni skall få utföra, svarade Pentweazle. Gh till kojan och hemta en af de långa Stängerna som stå der. Nej, vänta, — de äro qvar vid stationen; jag lemnade dem der i går afton och det var för ett par orsakers skull rätt bra. Gå således till stationen och bär hit en utaf dem. firogram lydde och gick. Då han återkom med en lång videkäpp i handen frågade mr Pentweazle: Hvad var det som bokhållaren sade till er? Grogram såg häven ut. Huru vet ni att han sade nägonting alls? frågade han. Bry er ej om att grubbla på, huru jag vet dåt; låt det vara nog att jag gör det. Nå, — hvad var det som han sade? Han ville veta hvad vi hade för oss. Och hvad svaraue Hl då? Jag visste ej rätt hvad jag skulle säga jag svarade blott att vi gjorde mätningar Ach observationer, Mr Pentweazle gnuggade händerna med synbar belåtenhet. Minsann är into pi ett alldeles ypper ligt exemplar!s sade han, smäskrattande: hade ej er uppfostran blifvit försummad i ungdomen, skulle man kunnat göra något stort af er. Ptt bättre svar kunde omöj ligt blifvit gifvet, så sväfvande, så långt ifrån sanningen och likväl så skenbart rätt. att det hade kunnat tillfredsställa en vida skarpsyntare person än den unge mannen derborta. Hvad skall jag nu göra med den häl stången, då? sade Grogram som tyckte: vara ganska likgiltig för de artigheter har emottog af sin förman, Ja, det är också en ganska förståndig