Aftonbladet – 22 oktober 1872, sida 2

tualiteter förutses. Antingen skall den nuvarande onaturliga förbindelsen mellan kyrka och stat fortfara, eller, skall man besluta sig för en skilsmessa dem emellan. Men episkopatet uttalar sig af all makt emot sistnämnda utväg, hvilken polisbyråkratien i Berlin lika mycket, ehuru af andra motiver, förkastar. Skilsmessan skall således icke blifva verkstäld. Men huru många konflikter skall man icke dagligen få se uppstå mellan de tvenne förbundna och om sina prerogativer lika afundsjuka makterna: En verklig fred mellan de olika religionspartierna skall blifva en omöjlighet ända till den stund, då man å ena eller andra sidan finner sig nödsakad att i lösandet af ett konstladt och olycksbringande band söka botemedlet för sä många olyckor och lösningen af så många olösliga svårigheter. När skall denna dag komma? Ingen kan föratse det. Men en sak är tydlig, nem ligen: Man skall i det nya riket icke på läng tid se någon definitiv fred komma till stånd på det religiösa området.