Detta är mer än vänligt af er, sir, — det är en alldeles ovanlig godhet och frikostighet, — allramest då jag betänker, att jag inte har den ringaste rättighet dertill, ja, att intet skäl finns, hvarför ni skulle visa mig en så stor hjelp. Den tid kan komma, sir, då ni har egna söner och då skulle omsorgerna för min lille Georg blott vara er till förfång. : Hvad helst som må hända, mrs Bradstock, sade Frank, så torde ingenting kunna komma mig att glömma det löfte jag nu ger att hjelpa er med er sons uppfostran. Jag skall meddela min plan åt miss Wynne och om så behöfs skall nog hon tillhålla mig att uppfylla hvad jag lofvat. Det vet jag att hon skulle, sir; men jag tviflar inte heller ett ögonblick på er. Godt ; låt oss då anse saken som afgjord. Jag kan aldrig tacka er nog, sir; men både Georg och jag skola på bästa sätt söka visa vår erkänsla. Säg ej ett ord vidare, mrs Bradstock, yttrade Frank; jag reser om några dagar ill London och skall der höra efter någon kola, som bäst kan passa för våra planer, Vu säger jag er farväl Farväl, sir, — men var så god och vänta itet; ni vill ju se gossen innan ni går? — ag skulle åtminstone så mycket önska det. Tan leker i trädgården här straxt utanför; ag skall ropa in honom. Kom hit, Georg! Inte nu, — en annan gång hellre, mrs 3radstock. Ack jo, vänta! Jag vill så gerna att i skall se honom; han är en präktig, liten rosse och så förunderligt lik sin far. Sk, om då in, Georg! (Farto Y