Daily News meddeladt telegram från Wiemr berättar, att furst Nikolams skyndat att hos Porten afgifva förklaringar rörande den blodiga konflikten i Kolachine och lofvat att låta strängt straffa dem af sina undersåter, som befinnas skyldige attha tagit deli detta attentat. Man vet emellertid ännu icke, om Porten åtnöjer sig med dessa förklaringar. Man läser i en korrespondeng från Konstantinopel till Kölnische Zeitung, att montenegrinerne till ett antal af 500 — icke 5000 såsom ett föregående telegram uppgifvit — ha kastat sig på ett blockhus, som turkarne låtit uppföra i byn Lipovo nära gränsen af Herzegowina, och förstört de påbörjade arbetena. Striden har sålunda icke haft de proportioner, man uppgifvit, och framför allt har staden Kolachine icke blifvit ockuperad af czernagorerne. För att urskulda denna invasion påstår fursten, att protokollet af år 1859 öfver gränsregleringen, som öfverlemnat Lipovo åt Turkiet, gjorde uppgifvandet af hans anspråk på detta område beroende af ett skadestånd af en million piaster, som Turkiet sedermera icke utbetalat. Saken kommer sannolikt att hänskjutas till en blandad komit6, som skall söka bringa till stånd en för båda parterne tillfredsställande lösning. Vi ha förnt omnämnt, att furst Kassa af Tigre, hvilken för icke länge sedan lät kröna sig såsom konung Johannes af Å bys sinien, skickat generalal Kirkham, en f. d. engelsk officer, såsom sändebud till London för att söka hjelp mot den; egyptiska invasionen. Denne har nu framkommit till England och den 15 dennes haft ett samtal med utrikesministern lord Granville. På grund af Kirkhams personliga meddelanden gifver Daily Telegraph en öfversigt af stridem mellan Egypten och Abyssinien, hvilken såsom en framställning af förbållandena från abyssinisk synpunkt är af stört intresse, emedan de meddelanden, som vi hittills haft hufvadsakligen varit gjorda från egyptisk ståndpunkt. Hvad först sändebudets: personlighet beträffar, har Kirkham, som sagdt, förut tjenat i engelska armen och åtföljde såsom arm6agent den engelska expeditionen till Abyssinien. Hans rang som general beror dock på ett abyssiniskt patent. Då den engelska expeditionen lemnade Abyssinien, erbjöd Kirkham furst Kassa sin tjenst. I början ville de engelska myndigheterna icke höra talas om hans beslut; men sedermera fick han tillåtelse att exercra furst Kassas trupper. Man torde erinra sig att den engelske befälhafvaren öfverlemnade åt Kasea 12 haubitzer och 800. gamla musköter. Kirkham började de inföddes inöfvande med en afdelning af 100 man och uppnådde dervid så tillfredsställande resultalter, att Kassa derefter gaf honom i uppdrag att inöfva ytterligare 2400 man utvaldt manskap. Abyssiniens tillstånd efter engelsmännens aftåg skildrar Kirkham säsont bedröfligt. De infödde hade nästan sålt all spanmål åt engelsmännen, och då desse aftögat stegrades till följd af brist på lifsmedel priserna till den grad, att de skenbart fördelaktiga affärer man gjort under engelska expeditionen nästan blefvo landets ruin. Vid denna tid kommo nägra katolska missionärer till Kassas hof och begärde tilllåtelse att predika evangelium. Kassa afvigade detta med den anmärkning, att han och hans folk bekände sig till den koptiske läran och ville förblifva vid densamma. Derefter inläto sig desse missionärer med Gobasie, Kassas medtäflare, och eggade honom genom löften att förklara krig mot Kassa. Denne fick i tid reda på komplotten, jagade missionärerne ur landet och gjorde sig redo att möta Gabasies anfall. Den 12 Juli 1871 1evererades en drabbning, i hvilken Gobasie af Kassas trupper, zom anfördes af Kirkham, blef fullständigt slagen och jemte alla sina mera framstående höfdingar tillfångatagen. En tid bortåt höilos fångarne inspärrade, men sedermera förlikade de sig med Kassa, erkände hans öfverhöghet och hyllade honom vid hans kröning såsom konung at Abyssinien. Men i Mars månad detta år. utbröto nya oroligheter. Woldessa, Asobar Gallas-stammens höfdiog, uppreste sig, och södan man äfven blifvit herre öfver detta uppror började stridigheterna med Egypten: Khediven hade utnämnt Muntzinger, dem bekante schweizaren, till guvernör i Massowah, ock under det Kassa låg istrid med de upproriske höfdingarne blefvo omkring 3000 man trupper skickade till Massowah med hvilka Muntzinger underlade sig Bogost stammens område, en ungefär 220 mil lång och 80 mil bred landsträcka med omkring 800.000 invånare. Muntzinger har förut, såsom det uppgifves, vistats tolf eller tre ton år i denna trakt. Han har gift sig med dottern till en af höfdingarne, talar alla de språk, som talas i dessa trakter, och har stort inflytande bos de infödde. Hans första steg var att förjaga de kristne. Derelter uppförde han fästningsverk och afvaktade abyssiniernes anfall. Men Kassa såsom en klok man aktade sig väl för att angripa och skickade i stället Kirkham till Londom för att utverka understöd eller intervention. Bogos land, erinrar Kirkham i sina depe scher till engelska utrikesministeriet, ligger på vägen till Kassala, Metemneh och Kartuna och är af största vigt för slafhandeln till Egypten och Turkiet, i synnerhet sedan genom kanonbätar på Afrikas sysdöstra kust betydande hinder blifvit lagda i vägen för denna indu: strigren. Så länge abyssinierne voro i be: sittning af denna landsträcka, kunde ingen slaf befordras på denna väg, emedan hvarje man, som var i besittning af en slaf, utan vidare omständigheter hängdes i närmaste träd. Egypterne hade icke den minsta rättighet till området. För öfrigt har Abysinien enligt Kirkhams uppgift för närvarande att glädja sig af ett lugp, sådant det på flere år icke haft.