rätt och orätt, men sådant lär man sig j i de simplaste folkskolor. Hvad jag mena är något helt annat: efter ni säger att n bestämdt aldrig vill gifta om er, samt at denna er sons framtid är det enda intress som ni nu hyser, så är det ju tydligt at ju bättre samhällsställning han lyckas ernå desto mera tillfredsställelse och stolthe skall det framkalla hos er. Hvad han framtiden blir, kommer helt och hållet at bero på hvilken uppfostran han erhål ler. Går han blott i en vanlig byskola, s blir han en bonde och intet vidare; får haj deremot bivista en sådan skola som jag me nar, så kommer han att höjas till en an nan krets inom samhället och blir satt tillfälle att välja sitt yrke; — då kan hal bli militär, jurist, doktor, prest, eller hva helst annat som han och ni besluta er för. Jag tror att helst ville jag han ble prest, sade mrs Bradstock. Till soldat vill jag inte alls ha honom; 6j heller, tillade hon leende, räknar jag doktorer och lag karlar för mycket, ehuru visst den herrn hvars namn jag aldrig kan erinra mig, val ganska höflig och ordentlig att skicka mig pengarna. Nåväl, låt oss taga för afgjordt att han blir prest, sade Frank. Ja, men hvar kunde han få den lärda appfostran, hvarom ni talar, sir? Det är derom som jag skall draga för. sorg, svarade Frank Jag är alldeles villig att svara för hela kostnaden af hans appfostran och att draga försorg om ho. nom — nota bene under er tillsyn — till less han blir sexton eller sjutton år, och jag säger inte ens att jag skulle stanna då eller; jag säger inte att jag ej ville hjelpa onom ända tills han fått en god och säker plats i lifvet,