het, har jag hus och hem samt en liten veckopenning, stor nog för min lilla gosse och mig. Nej, jag vet verkligen inte att jag behöfver något alls, men min tacksam het till er är lika stor för det, sir. Tror pi att ni kommer att gifta om er? Nej, säkerligen inte, sir, svarade hon mycket bestämdt; jag gifter aldrig om mig. Och jag kan väl ändå säga helt upp: riktigt till er, sir, att jag nog kunde varit i tillfälle en eller två gånger att antaga ett giftermålsanbud, men jag vill det inte och detta är rena sanningen. Den enda gång jag kunnat bortgifva mitt hjerta, gat jag det till Georg Bradstock. Nu är mitt lifs enda mål, att vaka öfver min lille gosses framtida väl. Ja, er son! inföll Frank; ja, för honom är det, som jag önskar vara er till pytta. Er ställning här är ganska god; ni har trefnad omkring er och hvad ni till dagligt bröd behöfver, men detta är ej nog för att sätta er i stånd till att gifva gossen en god uppfostran. Naturligtvis kan ni låta honom nere i byskolan få lära sig läsa och skrifva, men det är inte en sådan uppfostran som jag menar; — han bör få lära sig mera än sä. sJag vet just inte, sir, svarade mrs Bradstock tveksamt, om mycken lärdom är så nyttig för en fattig gosse. Får han bara lära sig att skilja mellan rätt och orätt samt att stadigt hålla sig till det rätta, så synes mig detta vara det enda nödvändiga. Hade hans far fått lära det i ungdomen, så skulle ban blifvit en annan man än hvad han sedan var, då kunde han kanske ännu ha varit hos 08s. Ja, ja, det är mycket möjligt, sade Frank otåligt, naturligtvis är det nödvändigt att en gosse skall kunna skilja mellan