Aftonbladet – 19 oktober 1872, sida 2

Iskulle det vara en möjlighet att vi åter träffades och att allt kunde bli för oss som i fordna tider. — Hur är det, sir? Mår ti illa? afbröt hon sjelf sin berättelse. Nej, svarade Frank som hade lutat sig tillbaka på stolen och höll handen för ögonen, det är ingenting; blott ett öfvergående krampanfall; tänk ej derpå, mrs Brad. stock; om en minut är jag åter bra; det är troligen en följd af resan, i fall jag inta ådragit mig det onda derute vid guldgräf. ningen. Jag har ofta dylika attacker, men de räcka aldrig länge. Så der — nu är jag åter bättre. Han upplyfte hufvudet och försökte le, men var dödsblek. Fortsätt, jag ber, sade han; (Forts.) CERT SANS