Aftonbladet – 18 oktober 1872, sida 2

och sökte med stor ängslan utforska huru vida jorden blifvit rubbad der omkring, mer kunde ej finna att så var. Den korta höst dagen hade börjat öfvergå till full skym ning; det envisa regn som fallit hade upp blött leran, röd till färgen och seg, son öfverallt i denna del af landet; och marker var svår att vandra på samt full af små vattenpölar. Emedan intet mera var att göra på qväl len, fann mr Pentweazle lämpligt at så fort sig göra lät återvända: Han skö upp dörren på dess gnisslande, raukiga gång jern och drog igen dem efter sig så for han kunde, ty blåsten for hvinande in den usla bostaden och hans fötter voro väts efter vandringen liksom benen värkte a kylan och ansträngningen. En dugtig klunk ur konjaksflaskan, son han tog upp ur sin bröstficka, verkade dock hastigt en reaktion och han började känns sig skäligen belåten, sedan han tändt sit ljus och sin pipa. Väl var den fullkomligs bristen på luftdrag litet obehaglig, då to baksröken låg qvar som ett moln öfver hans hjessa, men efier två eller tre våldsamme attacker af hosta, brydde han sig ej vidare derom, Hans tankar började vandra från def närvarandes små obebag till det stora till grepp som sedan ett är tillbaka hade med trollmakt hållit honom bunden och till den rika belöning för sina utståndna mödor som han nu snart skulle upphemta. Jag påminner mig mycket väl, tänkte han, den morgonen då jag i Polisbladet läste Bradstocks dom och i det samma fat tade ett beslut att spåra upp guldet. Jag undrar just hvad som blef af den unge man. nen, hvilken dödade Bradstock? Var på väg att gå till Australien som emigrant, hörde jag, och hade just sagt sin käraste