Aftonbladet – 17 oktober 1872, sida 3

1205 röster mot 68 antagit adres sen till svar på trontalet. BLANDADE ÄMNEN .. Riksens Ständers grymma framfart mo Öländingarne. (Ur tidningen Kalmar.) Fö! att undvika allt missförstånd anse vi oss böra upplysa, att vi denna gång med öländingar: mena de bekanta, små hästarne, som öfver all i Sverige och äfven i Danmark äro kända unde? detta namn. För femtio år sedan kunde man :; våra bygder köpa en sådan liten -öländing-. pojkars förtjusning då som nu, för 25 rdr, ehura säljaren vanligen förbehöll sig, att innan han skildes från sin skatt få lof att klippa af ullen. De små tamparne hade nemligen genom att gå ute vinter och sommar, natt och dag ialla väder erhållit förmågan att äfven kunna tjenstgöra såsom får. Huru små dessa djur understundom kunde blifva, derom kan man göra sig en föreställning bland annat af följande lilla sannfärdiga historia. Efter en auktion på Ottenby stuteri för flera år sedan blef som vanligt åtskilliga af de till städeskomne af chefen inbjudne till middag. Sedan gästerna inträdt i matsalen, der bordet stod dukadt, yttrade värden: Noga betänkt. bar jag ännu ett djur att visa herrarne, hva efter han gick bort och upplyfte borddulken, det visade sig, att under bordet stod en fullvux häst. Tiderna förändras. En dylik liten häst lärer nu, för icke längesedan, i England betalts med 600 rår, och 300 rdr säges utgöra det vanliga priset i Skåne och Danmark. Sistlidne vår hade flere hästuppköpare särskildt begifvit sig till Öland i ändamål att köpa öländingar, ehuru blott ett obetydligt antal kunde efter stora ansträngningar uppspåras på sjelfva ön, och med anledning häraf kan man med skäl fråga, huruvida det icke vore en affär att ånyo låta det muntra och envisa lilla hästslägtet lefva upp igen. Orsakerna till öländingarnes händöende kunna vara mångahanda, men en är klar. De.arma små djuren råkade nemligen ut för Frihetstidens regerande ständer-, förskräckliga i åminnelse, och hafva troligen aldrig sedan dess kunnat repa sig. et var samrea ständer, som af mit för rikets sannskyldiga nytta utgåfvo den bekanta förordningen af den 26 Juni 1766 -emot yppighet och öfverflöds och förbjödo all införsel och nyttjande af Coff Choolade, Arrach, Pounche, både then som gjöres af Arrach och annan Artificiel; som förbjödo syltsakers nyttjande till Desert-, men tilläto dem brukas som -Sallat — vid Ett hundrade Daler Silfvermynts pligt och sedan dubbelt för hvarie gång någon häremot bryter-; som icke blott förbjödo tobaks rökande och allt annat nyttjande af tobak -hvarjom och enom, som icke fyllt 21 år, — hvilket kunde vara ganska välvist — utan också gåfvo sig in på ett eljest så fridlyst område som Frnentimrens klädedrägt i följande behjertansvärda punkt: Till förekommande af en skadelig yppighet i Fruentimrens klädedrägter, varda ifrån then 1 Jan, 1767. alla släp på Fruentimmers kläder af allebanda slag förbudne; och må icke heller någon hidanefter på Fruentimmers kläder få tillsättja och gjöra Garneringar af annat, endast samma slags tyg, hvaraf klädningen är gj Nu kommer straffet: -Then som h så ter, pligte Etthundrade Dal. Silfvermynt, miste klädningen, och vare Ovärdig, att thädanefter bära sidentyg. Hvilka fina psychologer dessa gamla Drakoner ändock voro! Hvilken raffinerad grymhet i denna straffbestämmelse ! Råkade nu de stackars dingarne att komma in under en egen 8 i yppighetsförordnin Nej, de råkade ännu värre ut; de blefvo fö mål för en särskild förordning. gifven Stock holms Råd-Kammare then 14 December 1769, hvilken i sitt slag utgör ett ganska märkligt rof såväl på det faderliga tyranni, hvarmed man i dessa frihetstider vågade förgripa sig på egendomsrätten. som ock.-på det raseri att lagstifta för allt, både likt och olikt, hvaraf tiden var besatt. Förordningen lyder sålunda: Till förekommande af thet mindre Öländske Hästeslagets vidare fortplantning i riket. WIADOLPE FRIEDRICH, med GUD3 Nåde. Sveriges. Göthes och Wendes Konung etc. Arfvinge till Norrige, samt Hert wig Hollstein etc. etc. Giöre vitterli dan hos Oss af Riksens Ständer i underdånighet blifvit andragit. thet et litet Häste-slag, som finnes på Öland, och är af så svag och ringa beskaffenhet, at thet bör anses för mera säll-i samt. än nyttigt, skal på flera orter i Riket börjat fortplantas, hvilket meåförer otjenst och skada i then allmänna Hushållningen, hvarest et större Häste-slag altid gör mera nytta, än et mindre och svagare; Ty hafve Wi funnit nödigt at vidtaga någon författning, til förekommande af förberörde Häste-slags vidare fortplantning. och vele til then ända, jämväl uppå Riksens Ständers underdåniga tilstyrkande, härmed i Nåder hafva befalt, thet alle Hingstar af thetta smärre Öländske Häste-slag, innom et år efter thetta Wårt Besluts komäftsrande. böra utskär ras, ehvarest the, utom Öland, i Riket finnas, om hvilket ägaren. vid Tio Daler Silfvermyuts vite. skal draga försorg. Hvarförutan ock Wi förordnat, at ail utförsel från Öland til Rikets Provincer af Hingstar, som icke hafva, åtminstone Nie Qvartersbiö skal vidslika Wite, som här förut är, förbuden... Thet alle, som vederbör, til underdånig eftörrättelse länder. Til yttermera visso, hafve Wi thetta med Egen Hand underskrifvit, och med Wårt Kongl. Siill bekräfta låtit. Stockholm i Råd-Kammaren then 14 December 1769. ADOLPH FRIEDRICH. 3 P.G. Ehrencrona.