ORÄTTFÅNGET GODS. Foman i två delar af EDMUND YATES). Var lugn, min bäste Grogram, sade mr Pentweazle kallt, ni skall allt få er andel at arbetet; ni skall utföra hvad jag beslu ter. Jag far först och undersöker förhållandena, men uni skall uppehålla er i närheten och... sHura? Skall ni således fara allena ändå? Det tycker jag alls inte om! Blott för att bereda väg, ser ni; för intet annat! Då verket skall utföras, kommer ni efier. Niharsjelf sagt att jag ej är fysiskt duglig för ett sådant arbete; tycker ni verkligen att jag skulle kunna utföra den gräfviog som ni sjelf vet kommer att fordras ? Och Grogram måstelj medgifva att mr Pentweazle äter hade rätt samt ingå på dennes plan. De förblefvo således ännu några dagar qvar der de voro, och under tiden gjorde Pentweazle promenader till jernvägen samt inlät sig i samtal med tjenstemän, anstälda vid signaltelegrafen, Af dem fick han veta åtskilliga tekniska ord och termer, tillräckliga för att han skulle kunna passera för den han ämnade utgifva sig för att vara. Tidigt en morgon begaf han sig afpå sin långa färd i en skakande och skramlande tredje klassens vagn. Träbänkarna tycktes bli allt hårdare, allt skarpare, ja längre ti4) So A B. M 213—216, 218, 219, 222—299, 231—283, 285, 286—289.