Aftonbladet – 14 oktober 1872, sida 3

demiens bibliotek, föräradt af grefve H. L H. Hamilton. — — Musik. Konsertsäsongen tog sistlidne lördagsafton sin början medelst hr Helme Strömbergs i stora börssalen arrangerade musiktillställning, som ej var särdeles tal rikt besökt, men hos sina åhörare tycktes framkalla rätt liflig tillfredsställelse. Kon sertgifvaren, som besitter en stark, men ännu ej nog böjlig stämma, sjöng med red bart och okonstladt föredrag sina båda arier af Righini och Spohr samt uppbar oklander. ligt sin andel af trion ur Trollflöjten och qvartetten ur Righinis Befriade Jerusalem. Med fortsatta allvarliga framåtsträfvanden torde denne sångare blifva ganska använd bar för scenen. För sin konsert hade han lyckats erhålla utmärkta biträden, enär fru Stenhammar förträffligt utförde sitt parti i qvartetten; fröken Basilier brillierade i Traviata-arian, hvars andante hon företrädesvis lyckligt återgaf (hennes koloratur är i detaljer glänsande, men ej alldeles korrekt); fröken Moe med synnerligen sympatetisk stämma och osökt behag föredrog tvenne sånger af hennes oförgätlige landsman Kjerulf samt Susannas herrliga aria ur fjerde akten af Figaro; och fröken Grabow på det varmaste anslog auditoriet genom ess-dur arian ur Puritanerna, en af Bellinis skäraste inspirationer. I qvartetten åhörde man äfven med nöje fröken Saxenbergs flärdlöst behagliga föredrag, likasom hr Arnoldsons uppträdande i detta praktnummer och i Trollflöjtstrion var af utmärkt effekt. Till omvexling med de många sångnumren deklamerade hr Elmblad Tegners Sång vid Svenska akademiens femtioåra minneshögtid. Äfven såsom ackompanjetör deltog hr Eimblad i konserten och lemnade visserligen åtskilligt att önska, särdeles med afseende på trogen anslutning till sångstämman, men ädagalade på samma gång rätt mycken känsla och uttryckskraft. Det anspråkslösa, men maktpåliggande värfvet, som i allmänhet försmås af våra framstående pianister, behöfver alltför väl att någon med allvarlig om sorg egnar sig deråt. För öfrigt kan om denna konsert anmärkas en babylonisk förbistring i programmet, enär afdess tio nummer knappt halfva antalet gafs enligt detsammas anvisning och tvenne alldeles uteblefvo. Publiken tillkännagaf emellertid sin belåtenhet genom många och lifliga bifallsyttringar i det de offtannämnda solisterha inropades och en af Kjerults visor måste af fröken Moe sjungas da capo.