Aftonbladet – 14 oktober 1872, sida 3

— En äktenskaplig förbindelse af mycket säregen beskaffenhet egde i torsdags rum i Gefle i arbetareföreningens salong inför en samling af omkring 700 personer, som infunnit sig på inbjudning genom annons i stadens båda tidninar. De båda kontrahenterna voro fabrikören ristoffer Andersson och jane Carolina Eriksson. Hr Andersson inledde akten med ett längre föredrag, hvari han af uttalanden både i den heliga skrift och af kyrkofäderna sökte visa att äktenskapet bör uteslutande betraktas som en borgerlig institution. Men det var icke blott öfvertygelsen härom, som förmådde kontrahenterna till den i fråga varande handlingen, utan hufvudsakligen den omständigheten. att den vinna, som hr Andersson utsett till sin följeslagarinna genom lifvet, icke velat konfirmera sig och sålunda vore af i Sverige gällande kyrkolag förhindrad att ingå äktenskap. Då kontrahenterna icke ville, för att icke, såsom tal. uttryckte sig, utsätta fosterlandet och dess lagstifning för hån och löje, fara till exempel till Danmark och sedan de genom sex veckors vistande derstädes erhållit dansk medborgarerätt, der fullborda äktenskapet, återstode för dem intet annat sätt till detsammas ingående än det nu valda. Och detta bestod helt enkelt deri att de båda kontrahenterna, efter föredragets slut, förklarade sig taga hvarandra till makar och lofvade hvarandra kärlek och trohet tills döden upplöste deras förbund och som ett vårdtecken öfverlemnade han till henne en ring. hvilken hon mottog och satte på ringfingret. Akten afslutades dermed att rodgummen framsade en kort bön och nedkallade Guds välsignelse öfver den ingångna öfverenskommelsen. (6. P)