Aftonbladet – 14 oktober 1872, sida 3

— Arbetsinställelse i Motala. Ienuppsats om arbetarerörelse meddelar Östg. Corr. förande: rån flera håll hafva vi mottagit det meddelande, att en partiel arbetsinställelse egtrum vid landets förnämsta mekaniska verkstad i Motala. Genom sammanställning af de lemnade u pi terna, erfar man, att denna arbetsinstille Se, hvari likväl endast valsverkets och de större smedjornas arbetare, till ett antal af omkring 350 man, deltogo, börjat fredagsaftonen den 20 September och fortfarit till onsdagen den 2 dennes, då samtlige arbetare hos verkstadens disponent anhållit att få återgå till arbetet, under samma vilkor som förut, hvilken anhållan disponenten bifallit, sedan det genom arbetarnes enhälliga uttalanden visat sig, att de sjelfva betraktade inställelsen såsom förhastad, och attintet verkligt missnöje bland dem förefanns. Att grundade anledningar dertill ej heller gåfvos, visar sig ock af de fordringar, som under arbetsinställelsen framställdes, och hvilka uteslutande gingo ut på en förändring i det under innevarande år vid verkstaden införda aflöningssätt. Arbetslönen hade nemligen under en följd af år alltid utgått med visst belopp för tinrme eller med bestämd dagspenning. För att småningom bereda en öfvergång från detta system till betingsarbetet och på samma fång tillgodose arbetarnes verkliga behof och billiga anspråk på någon förhöjning i arbetslönen, hade följande anordning vidtagits, Tim-aflöningen utbetalades såsom förut till hvarje arbetare utan afkortning och medsuccessiva förhöjningar i mån af ådaalagd arbetsskicklighet. Men samtidigt infördes ett för alla arbetarne vid valsverketgemensamt beting, beräknadt efter centner färdigt jern. Med ledning af räkenskaperne för en följd af år kunde man utan synnerlig svårighet sätta detta beting så högt. att det öfversköt den fixa dagsenningen, aflöningens garanterade minsta beopp, och således i egentlig mening utgjorde ett remium, hvars storlek berodde på arbetarnes it, omtanka och intelligens. Mot den förhöjning i arbetslönen, som sålunda kom arbetarne till del, uppstod naturligtvis in gen gensägelse, men så mycket mera misstro väckte sjelfva sättet för dess utgående, genom beting. Man fordrade i sjelfva verket icke högre aflöning, än den som derigenom uppkom, men ville att den skulle utgå I det gamla sättet i form af en bestämd tim-aflöning. — Jägerhornska jägarhornet. Vid finska litteratursällskapets historiska sektions möte den 4 Oktober 1872 förevisade doktor Bomansson det beryktade horn. på hvilket enligt sågen Rötger Ingesson, ätten Jägerhorns stamfader, skulle blåst, då han förjagade en trupp danskar. Bemälde Rötger Ingesson berättas varit af finsk börd och blifvit af Erik den Helige under dennes korståg 1157 för sin resliga växt och monliga hållning tagen till vapendragare. Han flyttade då öfver till Sverige och ådagalade under ett krig mot danskarne den omtalta bravouren, som äfven gaf anledning till det tillnamn han derefter tog. Nn visade horn är emellertid ett dryckeshorn och bär i munkstil följande. inskription å messingsbeslaget: Drik af oc lat ga mik help maria iaspar melchi ) Det är följaktligen at yngre datum (sannolikt från 1400-talet); men är dock samma horn, som af Anrep omnämnes, och hvilket såsom en familjeklenod gått i arf i Jägerhornska (till Spurila) ätten. 4) Man har icke haft rum attfallständigt utsätta namnen på de tre vise männen Kasper, Melchior och Balthasar, hvilka såsom dryckeskämparnes skyddspatroner under medeltiden dyrkades.