Aftonbladet – 12 oktober 1872, sida 3

-Ihvarom frågan är, när det sedermera talas .lom särskilda länders eller furstars delta;Igande i-korstågen, Att korstågen komma sist i tidehvarfvet, medför dessutom den för-Idelen, att derigenom bättre åskådliggöres Idet nära sambandet emellan korstågen och I Medeltidens sista tidehvarf, hvars vigtigaste företeelser med skäl kunna betraktas såsom korstågens närmare eller fjärmare följder. Författarens uttryckssätt är i hög grad vårdadt; han undviker sorgfälligt hvarje oegentlighet eller oklarhet i uttrycket, hvarje språklig oriktighet, hvarje främmande ord, som kan ersättas med ett svenskt. Han synes oss till och med stundom väl sträng i sin purism, såsom då han skrifver partin och partina i stället för partier och partierna. Vi frukta, att de senare formerna äro alltför fast inrotade för att kunna undanrödjas. I stilistiskt hänseende är framställningen ledig och god; genom inflätande af små skildringar samt meddelande i noterna af karakteristiska anekdoter har förf. gjort boken läsbar och tilldragande för ungdomen. Det enda vi i detta hänseende skulle önska, är att förf. i en följande ny upplaga äfven sökte gifva framställningen större liflighet samt möjligen här och der förenkla satsbildningen. Bokens yttre anordning vitnar om pedagogisk erfarenhet och urskiljning; typografiens hjelpmedel äro skickligt använda för att befordra öfverskådligheten och underlätta inlärandet. Att tryck och papper äro förträffliga, behöfver ej nämnas, då boken utgått från den Norstedtska officinen. C. Eichhorn. Svenska Studier. Strödda bidrag till fäderneslandets odlings-, litteraturoch konsthistoria. Ny samling. (Stockholm, F. OC. Askerbergs förlag, 1872.) På detta arbete, som några månader varit tillgängligt i bokmarknaden, ba vi redan i största korthet fästat allmänhetens uppmärkhet. Möjligen skall en och annan tycka, att innehållet är från den periodiska pressens alster ännu alltför friskt i minnet, för att utsändas i bokform; särskildt torde detta vara förhållandet med uppsatserna om Bellman, hvilka nätt och jemnt voro afslutade i Ny Illustrerad Tidning, då författaren ånyo utgaf dem. Då emellertid boken onekligen inrymmer åtskilliga värdefulla kulturbidrag, kan ju en repititionskurs icke vara alldeles ur vägen och åt dem, för hvilka de utgöra en ny bekantskap, kunna vi med godt samvete rekommendera densamma, Redan i förordet till första samlingen af dessa studier har förf. angifvit sin ståndpunkt, hågen att i sin mån befrämja vår folkliga föryngring genom att väcka aktning för fosterländsk forskning och tillgifvenhet för minena af vår konst hvilka så länge fått nöja sig med att förbises eller rent af föraktas, och man kan icke annat än önska honom framgång i dessa ädla sträfvanden. Som prof har förf, denna gång hopfört åtskilliga uppsatser af olikartad natur, bland hvilka han sjelf synes lägga största vigten vid de konsthistoriska. Utan tvifvel är ock särskildt Sveriges äldre konsthistoria ett af våra minst kända, fastän ingalunda minst vigtiga kulturområden, och förf. uttalar i sin inledande uppsats: Om forskningar för Sveriges äldre konsthistoria åtskilliga follkomligt riktiga åsigter. Deremot förefaller det oss som om hans kritiska skildringar af konstföreningens historiska utställningar, så väl som af 1869 års skandinaviska konstutställning i Göteborg, vore af nästan väl efemer natur för att samlade i bokform kunna tillvinna sig den stora allmänhetens intresse. En svaghet af annat slag skulle kunna anmärkas på andra områden: förf. glömmer då och då, att icke alla hang läsare gerna kunna vara specialister, och att sålunda mången mäste finna en betraktelse sådan som den om ett hittills okändt drama från 1600-talet något hårdsmält. Dess bättre är detta dock, som nämndt, undantagsfall, och alla skola säkert med stort nöje taga änpnedom om hvad förf. har att meddela om sällskapspoesien under Karlarnes tidebvarf, om Svenska folket i sina ordspråk m. m., der man finner icke endast samlaren och forskaren, utan äfven belletristen. Likaså är en och annan af de korta lefnadsteckningar — kam6er af samtida, som förf. kal-j lar dem — hvilka här meddelas, ganska läsvärd, t. ex. den af En mystisk samtida: Pehr Niklas Christiernin (von Hess), en föregifven Wasarättliag, som i slutet af 1820-talet måste för bedrägeri rymma från Stockholm, sedermera uppehöll sig i Hel singfors, Petersburg, Paris, Newcastle, Berlin m. fl. af Europas städer, återvände till Sverige 1856 såsom praktiserande homöopat och dog i Stockholm 1870 vid 85 års ålder. Allt nog, vi föreställa oss att författarens arbete, hvars praktiska användbarhet möjligen icke är obetydlig och underlättas af ett omsorgsfullt utarbetadt register, icke skall af allmänheten lemnas ur sigte, nu då vinterförrådet af på en gång nyttig och nöjsam lektyr förmodligen börjar inköpas. C. T. Odhners lärobok i fäderneslandets historia. Under förfaltarens inseende bearbetad för folkskolan. (Norstedt Söner, 1872. 76 sidor, pris karton. 40 öre.) Prof. Odhners läroböcker ha redan med rätta förvärfvat ett så högt anseende, att hvarje annan anbefallning än författarens namn torde vara öfverfiödig för den lilla, men innehållsrika bok, hvilken under ofvan