Aftonbladet – 12 oktober 1872, sida 2

— Stora teatern gat i går Villars dra goner af Maillart med fröken Basilier såzom Rose Friquet, fröken Söhrling i Georgettes och hr Janzon i Belamys parti. Den qvicka och melodirika musiken, ur hvars spirituela, understundom skarpt ironiska glädtighet här och hvar framskymta de hjertligare stämningarne hos ett idylliskt franskt landtlif, uppbäres af dessa artister med omsorg och finess, om än utan den starkare pointering, som vid operettens första uppsättning å vår scen i hög grad bidrog till dess framgång. Fröken Basilier gifver en pikant och lifskraftig bild af Rose, hvars ädlare ka raktersdrag emellertid skulle kunna från början mera klart framhållas. Såsom sångerska skördade hon efter andra aktens duo och koloraturarian i den tredje det lifligaste bifall. Hennes föredrag är städse intelligent och färgrikt, men intonationen ännu ej orubbligt säker. Hr Janzons aktion och sång äro allt igenom lifliga och på samma gång väl beräknade. Fröken Söhrling skulle helt visst kunna förläna en något mer karakteristisk prägel åt teckningen af eremiten, ett bland operans bästa nummer. Hennes föredrag är för öfrigt korrekt och behagfullt och äfven hrr Dalgren och Olsson göra af Sylvain och Thibaut allt hvad man af dem billigtvis kan begära.