Aftonbladet – 10 oktober 1872, sida 2

det klara med hvarandra angående tacksamhet och det der. Ni tycks bli helt förvånad öfver att jag ej gör höga hopp och slänger med armarne och ropar hurra, emedan ni säger mig att jag kan vänta mig att åter. komma till England! Ni glömmer att då jag väl är der, kan jag aldrig visa mig utan förklädnad — peruk, lösskägg och sädant mera.Aldrig kan jag säga mitt rätta namn, aldrig umgås med forna vänner sedan Aen tid då jag ej ännu var en tjuf och btde blif. vit deporterad! Ni kan säga att då vi delat skatten blir jag en rik man, och ni har rätt deri; men hvad skola rikedomar gagna mig?I England kan jag inte njuta af dem; det blir ingen annan råd än att jag får begifva mig till Amerika eler Kalifornien och -nå, det äv så Vagom roligt att tägka på! Här har jag baft det ganska godt — just ingenting att göra och tillräckligt att äta och dricka och jag kan intsannat säga, än att ni har uppfört er gsaska hederligt i detta fall. Emellertid och eftersom resa nu är i fråga så vill ni kanske säga mig huru dermed skall tillgå? Mr Pentweazles vrede hade hunnit lägga sig under Grogysms tal och vid den tillförsigt, hvarmed åenne yttrade sig om skattens återfinnande, Och som han för längesedan hade fattat det beslut att så fort skatten var vunren skilja sig från sin kamrat, ansåg han det vara bäst att fördraga mannens egenheter så länge de tvungos att vara tillsammans, Han meddelade således Grogram så pass mycket af åen med Dickenson pe gjorda planen som syntes honom ehöfligt och det fägnade honom, då Grogram ej allenast fann densamma utfirbar, utan med en ansats af klumpig. Bardonisk munterhet genat med upptäget, vw m pppioge (Forts.)