Aftonbladet – 10 oktober 1872, sida 2

shvad menar ni med så dumma frågor? På det viset! — Här går jag dag ut och dag in och spar hvarken på omkostnader eller omtankar, för att kunna äÄvägabringa er flykt från detta gemena näste och återföra er till fäderneslandet säsom en fri och oberoende medborgare. Och när jag nu kommer och säger er att alla mina planer äro på väg att krönas med framgång, kommer ni med ert pladder: är det på det viset! Jo, ni tycker väl sjelf att ni är riktigt ovanligt tacksam och hygglig ? Det gör jag inte, och ej heller kan jag inse hvarför jag skulle tacka erzx, sade Grogram förargad. Tacksam! ho, ho, ho! hvad skulle jag ogentligen ha för skäl att tacka er? Kanhända det är af välvilja och menniskokärlek som ni rest hitut? Ni är kanske en sådan der gynnare som bara lefver för att göra godt här i verlden? Ni tror mig vara alldeles oskyldig till det brott hvarför jag blifvit dömd och derför har ni af hara godhet, förstås, gått i borgen och tagit mig till er tjenare, för att jag, oskyldige man, ej skall lida orättvist? Inte tänkte ni alls på att jag kunde bli er till vinst! Hur skulle jag kunna det? Hå bevars! ni skulle väl ej för allt 1 verlden kunna lägga hand på något orättfånget gods! Inte kunde ni vilja bli tjufgömmare?z Tig! skrek den lille mannen, hvars ögon nästan tycktes sip tränga ut ur hufvudet, medan han i raseri sprang upp från stolen, höjde sig få tå och med båda händerna grep fasti Grograms rockkrage, Tig, dåre; oi förderfyar hela saken med ert prat! 2Seså, låt bll min rockkrage., återtog Grogram med orubblig flegma, under det han helt fogligt lösgjorde sig från det oskadliga angreppet. 00 kan De tiga, men det är oh godt förat som njat aut Yi komma på