Aftonbladet – 10 oktober 1872, sida 2

Be utländska tidningarna börja nu att fyllas af korrespondensor från Filsass och Lothringen rörande utgången af optionen och den stämning, som i dessa landskap gör sig gällande mot de nye herrarne för det hårda sätt, hvarpå de tolkat stipulationerna i fördraget angående befolkningens rätt att välja nationalitet, Det framgår af dessa korrespondenser, äfven de som äro ställda till tidningar, hvilkas tyska sympatier äro höjda öfver allt tvifvel, att den tyska regeringens hållning i optionsfrågan ytterligare ökat det hat och den hämndtörst, som allt sedan annektionen varit rådande hos den elsassiska och lothringska befolkningen, och det är fara värdt, att Tyskland i stället för att i de eröfrade provivserna ha förskaffat sig ett bålverk mot Frankrike, tvärtom i dem skapat ett Venetien, hvilket, om ett krig åter skulle uppblossa mellan de båda rikena, kan för dån mäktiga kejsarstaten blifva ett lika farligt lydland som den nämada italienska provinsen var det för Österrike. Huru djup förbittringen är ide annekterade landskapen framgår på ett bjert och betecknande sätt ur ett par med drasjiskt Hf gkrifna korrespondenser af den 30 September och den 1 Oktober till Paily Telegraph och ur hvilka vi här meddela några utdrag. XKorrespondenten skrifver den 30 September: 2t dag är Elsass i tårar. Skall det någonsin åter komma att 1e9 Tntet kan vara sorgligare än den tysta, gnagande sorg, sm är målad på hvarje anlete. Intet utbrott a folkkänslan förekommer, elsassarne äro ty sta, moa de rufva på hämnd; deras kufvade känslor förutskuga sx frrktansvärd sådan, när helst tillfälle erbjuder sig — skjulle det än dröja åratal. Sedan mitt senaste bref i Bloaog har iag gjort ett kort besök i Parls. Parisarne försäkrade ad — åtmin stone de med hvilka jag talade — att de icke hade glömt Elsass-Lothringen, att nä sto krig skulle göra Preussen till en öde: mark, att de skulle bränna, mörda och öde lägga Teutonen och hans sgendom nästa gång de ryckte i fält mot honom. Då je nu egnar invånarne 1 denna glada stad skyldigt lof för deras berömvärda afsigter. kan jag dock icke uraktlåta att anföra, att de äro helt och hållet oförmögna af all allyarsamt. Hos eisagsarne fintes deremo mera djup, Fills denna morgon grydde, Made de de I de hoppats i strid med hoppet —