Aftonbladet – 10 oktober 1872, sida 2

Med er hjelp, svarade mr Pentweazie, hoppas och tror jag att det nog skall gå. Min hjelp! gade generalen, som fixerade Niklas med det ena ögat, emedan det andra ånyo började sin olycksbådande dans. Min hjelp är att ih, eniigt hvadjag redan har sagt, för en erkänslas och efter nuvarande kurs är priset tvåtusen dollars, kontant ligvid.z Tvåtusen dollars! Två tusen dollars i Förenta Staternas klingande mynt eller en eqvivalent summa i engelska sovereigns, men kontant uppräknad på bordet! Och såvida jag går in härpå, general; — vill ni, sedan summan är uppräknad åt er, garantera mig och min betjent säker passage med den amerikanska lustyachten Mohikanen ? Agenter garantera ej någonting, yttrade generalen, med en menande blick, men ni kan anse er så godt som på andra sidan hafyvet. Ni menar att er vän mr Leonard Orme inte skall göra någon invändning emot att förhjelpa en förbrytare till att fly?återtog mr Pentweazle. Skall han inte det? sade generalen; huggormar och alligatorer! Skall han inte det? Tror ni att Leonard Orme skulle låta en sådan der skurk till rymmare komma honom på en mil nära, mycket mindre då förhjetpa honom till friheten! Huru gkola vi då få karlen ombord? Hura kunna försona er vän med Grograms ressällskap? Förmedelst litet diplomatik, sade generalen i det han blinkade med en slug pin, och genom att på förhand veta huru gossen bör bearbetas. Han är styfsint nog i vissa fall, den der unge Orme, men i en punktj är han mjuk som vax, Ser ni, sår,