rhet, hvarmed på icke få ställen snöskred, jordskred och öf n. versvämningar hota allt arbete. Jemförd med de två öfriga nordiska länderna visar ä, döt slg då också, att hela odlingen af säd wsjoch potatis, beteckiädt i stunnor kornvärde la li Norge blott utgör 2410 tunnä för hvarje ir linvånare, mot 2710 i Sverige och icke mindre än 94120 i Danmark. Efter detta kan det, snarare väcka förundran, att jordbruket i Norge gåfvet et så pass stor afkastning. som man har beräknat vara ländelsen, nemligen för ett medelår omkring 14 mill. spå. Häraf komma ungefär 4 mill. spd. på potätis, 3 mill, på korn, 2a mill. på hafre, 12 mill. på halm och 1 mill. spd. på foderväxter; handelsoch ekonoimiska växter gätfit trädgåräsväkxter; Beräkningen — hvilken således icke omfattar boskapskötselns afkastning — är, såsom man ser, utförd i mycket runda tal. Norges landtbruksnäring har under loppet af de senaste tjugn åren genomgått en rörelse, soil åf ganska upplysande för de förhållanden, af hvilka döa berör: För ungefär en mansålder sedan blef intresset för ett förbättradt och utvidgadt åkerbruk mycket Kfigt; landtbruksskolor anlades, betydiliga köphal nedlades på förbättringar af iloch experiment med jördens alla ville bli -landtmän och trodde sig förstå sig på lsrdtbruk, och egendomarne stego öfverraskande hastigt i pris: En tid bortåt fortfor detta, -j en snart tppstod en reaktion af icke litet a betänklig art. Man kar kastatskulden härför på den getiom 1857 års lag Nöjda rän: tltefoten — en åtgärd, som i början väl icke heller var utan inflytande — förntom på mycket annat, under det att det verkliga förhållandet utan tvifvel var, att jordbruket till följd af sjelfva de ogyäsämita naturförhållandena icke på långt Jnär förmådde förräntt åe derpå nedlagda kapitalen. Prisen sjönko nu hastigt, och den period, som inträdde; -var tillika densamma, under hvilken utvandringen till Amerika började antaga något större dimensionet; Smäningom jemnade sig förhållandena åter någorländå, ock tsr nurmala förhållanden inträdde: Under gök stter denna kris hade det emellertid alltmer allmänt börjat inses, att tyngdpunkten i den norska landtbruksnäringen mindre borde sökas i det egenmliga åkerbruket än i boskapsskötseln, och att dennå sistnämnda var mottaglig för en utveckling, för hvilken de naturliga förhållandena lade mycket stora hinder i vägea beträffande den förstnämnda. I den här ofvan nämnda lilla skriften af Jensenius meddelas ganska upplysande utdrag ar de officiella femårsberättolgerna härom, af hvilka det visar sig, att det var under årtiondet 1845—55, som ifvern för åkerbrukets framsteg isypnerhet gjorde sig gällande. Så visa uppgifterna I den officiella statistiker för år 1855, att hästän kela den förökring af odlingen, som skett sedan år 1845; inträffar på dönta tid, hvaremot det på samma ställe heter, ätt Woskapsskötseln då icke hade gjort synnerliga ffämsteg och i det bela stod på en läg ståndpunkt. Beniö dandena för boskapsskötselns utveckling iaträffa deremot vid tiden efter 1855 och fortsättas ölltjeimt isynnerhet beträffande bättre utfodring och boskapsuppsättning. Om det större intresse, som kar uppenbarat sig för derna gren af landtbruket, vitna äfven de många kreatursutställningar, som blifvit hållna, anskaffande af stamhjordar af hornboskap och får, bildandet af sällskap för husdjuröns förselingoch skötsel, mejeriföreningar, foderväxtodlingens ständiga framsteg; Blicken blir, ytträt mnämade författare, alltmer öppen för den sanningen, att boskapsskötseln är åkerbrukets grumdvelj och att ett jemnt framåtskridande jord bruk blott är. möjligt genom en jemnt framåtskridande boskapsskötsel och foderväxtodling; sMenw — tillägger Han — åtekilligt fåftas änny i, att defna sanning har blifvit bvad det bör varar den rådande grundtanken t Nela vårt landtbruk. Efter ex beräkning af vår boakapsskötsels afkastning, hvilken mTaturligtvis Wott stöder sig på ett temligen osäkert öfverslag; kar man uppskattat denna till omkring 20 millioner spår. Trots det framätskri dande, hvilket, såsom tyss nämndes, har försiggått, har införseln till, Norge icke blott af spanmål, utan äfven af boskapsskötselns produkter fortfarit att stiga myc: ket stärkt. Hela värdet af åkerbruksoch boskapsskötselprodukter införda till Norge, hvilket år 1851 var litet öfver 5 mill. spdr, hade är 1870 stigit till icke mindre än 10 mill. spdr. Af denna sistnämnda summa kom nägot öfvår 1 mill. på boskapsskötselns rodukter, under det att af dem tjugu år örnut blott infördes för omkring 700,000 spdr. Denna förökning har sin nära liggande förklaring i den starka tillväxten af städernas befolkning, hvilken har försiggått mycket hastigare än landtbefolkningens, samt till en del i handelsflottans utomordentliga förökning samt de stora anspråk, dennas proviantering medför. Det oaktadt har det på goda skäl anmärkts, att det ingalunda kan sägas vara något lyckligt förhällande, när ett land med så gynsamma vilkor för en inbringande boskapsskötsel som Norge ännu äfven på detta område i så höggrad är beroende af utlandet, och att man följaktligen allt framgent måste vara betänkt på att i denna riktning uppdrifvavårt landtbruk till större fullkomlighet. Det är i synnerhet detta ämnes, som författaren af det ofvannämnda arbetet om Narges naturlige Velstands kilder har aysselsott sir on och för hvilket han på Nallar sina 14 3 uppmä. ksamhet mel en ifver, som onekligen är mycket förtjenst fall, tilioch med om dan. kaushe stundom, sisom mMaw har pasiktt, förleder honom att utmåla. vinsten af boskapsskötselns upphjel pande med väl lysande firger. Erfarephe ten från de senaste månaderna, hvilken så be:ydligt har redstämt de törhoppningar, man i sommar trodde sig kunna hysa, att ändtligensen gång få upplefva ett helt och hållet godt år för landtmannen, har gifvit ett nytt bevis på huru osäkert äkerbrukets idkande alltid blir här i Norge, samt visat, att ansträngningarna väl med. större förförhoppning om jemn afkastning kunna riktas på boskapsskötselns uppdrifvande till hämnas tfn dununlt , rTRIBE ed RIS MT Hi RN Tr PT a Gr