Bref från Norge. (Från Aftonbladets korrespondent.) Kristiania den 30 Söpts Äfven vårt land är nu vitne till de ekonomiska fenomen, som statsekonomerna under de senaste åren ha haft så många svårighetet ätt ordna in änder sina teorier, och i hvilkas korsande iötelssr det tyckes Vara omöjligt att följa någon ratlonellabuöndenhet. På samma gång man, åtminstone 1ds större städerna, lider af en formlig dyr tid. som röjer sig såvälgenom förhöjda arbetslöner söm i form af kögre priser på arbets-materialet och de egentliga nödvändighetsartiklarne, tyder allt på en oYaniig trefnad och framåtskridande i ländets olika näringsgrehät: Btiet ett övanligt lyckligt å för skogsskötseln, hvars könjunktäret förtfarande tyekas vara i stigande, och under det att de stora saltvattensfiskena ännu alltjemt gifva en god atkastning, tyckes det af de från de olika landsdelarne ingående underrättölsetää Visa sig, att afkastningen af landets stora modernäring, jördörtiket, i det stora hela taget icke skall bli otillfredsställande, om också mycket under hvad man för några månader sedan hoppades. Någonting såksrt kan härom icke sägas, och i är som alltid är det stor wlikbet mellan de särskilda landsdelarne med deras afsikande geologiska. struktur, jordmån och klimat: förhållanden — en olikhet, som isynnerhet framträder mellan landets tre hufvuddelar, det nordan-, sunnanoch vestanfjellska Norge. På några ställen hemsöktes man under sommarens lopp äf ytterst häftiga och förhärjande oväder, isynnerhet hägelbyar, och landets bästa spanmålsdistrikter. trakterna omkring Mjösen och Kristianiafjorden, ha under de senaste veckorna lidit af ihållande regnväder, hvilket både har gjort det svårt att få säten tinder tak och ntöfvat ett menligt inflytande på potatisskörden. Men på ändra sidan uppväges detta åter till någon del af den ovanligt goda höskörd, som äret gifvit, och vestanoch nordanfjells ifrån låta också berättelserna om sädesodlingen mer än vanligt gynsammas I det hela taget tyckes skörden 1872 komma att bli hvad man betecknäf såsom ett medelårs skörd. Hvad detta, uttryckt I penhingar, gör, är icke så lätt att noggrannt säga. Landtbruket är den af alla våra näringsgrenar, rörande hvilken man minst har pålitliga och upplysande statistiska data, Den officiella statistiken behandlar den blett genom femårsberättelserna från amtmännen, således för längre tidrymd och mer i stora dragFlere data ha blifvit sammanstälda i en af afdelvingarua af OQO. J. Brochs värdefulla Statistisk Aarbog, och på den senaste tiden har man fått två andra arbeten, som icke äro titan betydelse för kunskapen om den norska landtbruksnäringen, nemligen ett utförligt arbete Norges Velstandskilder af Chr. Aug. Wulfsberg och ett litet häfte med titeln: Lidt Jordbrugsstatistik, det första af en påbegynt följd Smaaskrifter for Jordbrugere af H. Jensenius. När man kastar en blick på Norges karta och ser, huru detta land i verkligheten bil: dar em ofantlig, mot vester brant nedstörtande och mot öster mer jemnt sluttande fjellplatå med några remnor eller klyftor, på hvilkas botten längs med de der flytande elfvarne eller smala insjöarne ba samlat sig några tarfliga jordremsor, och finner att det till och med nära vid hafskusten blott är på ganska få ställen — vid Kristianiafjorden, på Jaederen och vid det inre af Throndhjemsfjorden — som det på något sätt kan vara fråga om mer sammanhängande slättland, så kan man förstå, huru utomordentligt ringa i sjelfva verket den areal är, som ligger tillgänglig för jordbrukarens ansträngningar. Ännu tydligare framträder detta vid en jemförelse med grannländerna och de der i detta afseende rådande förhållandena. Man behöfver blott helt: lösligt kästa en blick på en karta öfver Norge för att öfrertyga sig om, att landet långt ifrån i någon hög grad är försedt med insjöar; hvilket äfven bekräftas, när man erfar; att insjöarnes areal tillsammantagen i Norge blott uppgår till ungefär 140 geogr. qvadratmil mot 774 qvadratmil i Sverige, Men ändock utgör vidden af all adlad jord i Norge icke en-gång en tredje del (42 qv. mil) af de Borska insjöarnes ytinnehåll, och om man då kommer ihåg, att hela landet sträcker sig öfver icke mindre än 5750 qv. mil, träder det ännu tydligare fram, huru ogynnsam landets struktur redan af detta skäl är för att uppdrifva åker. bruket till någon ansenlig höjd. Härtill