Aftonbladet – 7 oktober 1872, sida 3

sången BSitter P högen högättad höfding anmärkte slutligen talaren, att Tegner för oss ej hade betydelsen af en högsatt kämpe eller en skald, hvars lyra som ett krossadt sköldemärke följt honom i grafven, utan en skald och ett namn, som lefde i våra hjertan och sinnen, och som evigt skall fortfara att så lefva. Ett kraftigt lefve för Tegn6rs minne höjdes derpå mot stjernetältet. Redaktören Carl Plong, som i egenskap af kurator för Öhlenschläger-Tegnörska stipendiifonden gjorde besök i Lund samma dag, framträdde nu och höjde ett lefve för de sträfvanden, som lifvade Tegner och Öhlenschläger och som efter dem väl haft mer än en värdig målsman, hvarvid talaren särskildt varmt framhöll vår nu aflidne konung, men som dock behöfde allt mer och mer göras till tidens tillhörighet. Vid tan ken derpå, att vår tid ej synes rik på stora syften eller store män, erinrade han om att äfven historien har sina årstider, sin vår, dä lifskraften träder lifligast i dagen, sin sommar, som bringar frukterna till mognad, sin höst, som ej blott får skörda, men ock nedlägga frön och förbereda jorden till nya skördar och slutligen sin vinter, då lifvet väl kan synas hafva afstannat, men då trädrötterna dock växa och breda ut sig under snötäcket. (1. W.)