Aftonbladet – 5 oktober 1872, sida 4

r)kes det, under många år, men det börjar onekligen taga upp sig. Evangeliska fostera I landsstiftelsen har gjort hvad den kan. Bru1-I ket att utdrifva djeflar är icke alldeles obet-l kant för det sällskapets kolportörer, och genom daglig öfning kunna de slutligen hinna långt. Kolportörerne äro likväl, åtminstone i de . flesta fall, af den klumpiga beskaffenhet, att de omöjligt kunna inverka på bildade menniskor. Huru bära sig åt med sådana? Jo, för dem är spiritismen uppfunnen. Det är något fint, till och med elegant, som kan slå .. Jan på en bildad publik. Man sericke några ohyggliga syner, man hör till och med endast undantagsvis något af andeverlden och då endast genom små knackningar i bordet eller här och der i möblerna. För öfrigt uppföra sig andarne på det mest belefvade vis. De sätta sig endast i den menskliga handen och låter denna hålla en penna, hvilken sedan löper efter andens diktamen, uti Slen teopnevsti, som lemnar den skrifvande , Jutan allt besvär. På det sättet kan man få veta hvad Abraham, Isaac och Jakob sysselsätta sig med för närvarande, hvad Shakespeare tänker och huru Gustaf Wasa har det i en annan verld, ja man kan till och med sätta sig i direkt förbindelse med Don Quichotte, fastän denne aldrig funnits till i verkligheten. Det är spiritismen. Den kan sedan naturligtvis begagnas i många olika ändamål, först och främst att ganska rikligt lifnära dem, som utgöra koryfeer inom den vetenskapen, och vidare att gå obskurantismens ärenden bittida och sent. Spiritismen är helt enkelt en väfnad af lögn och bedrägeri, som hvarje hederlig menniska borde beflita sig om att demaskera, då han döljer sig under en ofta ganska vacker mask. Det torde vara tid på, en gång för alla, att göra ett slut på dessa bedrägerier, hvilka begagnas att föryrida svaga hjernor för att derigenom kasta sig på tvären mot civilisationen. Allra minst hade man kunnat föreställa sig, att en förening, hvilken gjort till sin uppgift att sprida upplysning, skulle låta en spiritist uppträda för att göra propaganda. Med utomordentlig förvåning har man derför sett att föreläsningsstyrelsen i Göteborg släppt hr J. C. Hellberg upp i katedern. Man bör dock hoppas att nämnda styrelse icke gifvit denna tillåtelse, i fall hr Hellberg på förhand omtalat, att han ämnade predika till förmån för vidskepelsen. Det ser ut, som skulle hr Hellberg förklarat sig icke vara spiritist, men redan efter första föreläsningen visade han dock tydligt hvad andas barn han är. Hr Hellberg har rekommenderat Allan Kardec, hvilken var antingen komplett galen eller komplett bedragare, och bröderna Davenport, om hvilkas bedrägerier lingen, som följt det sist förflutna årtiondets Jallmänna tilldragelser, väl kan vara okuni nig. Den famösa Guldenstubbe är ock af hr Hellberg framställd på fullt allvar såsom den, hvilken upptäckte att andarne sjelfva, utan något medium, kunna skriftligen meddela sig med oss, blott man består dem en bit papper. Om man icke visste huru långt dumheten och den menskliga lättrogenheten kunde gå, skulle man svårligen! inse möjligheten af ,Jats någon i vår tid kunde framkomma med I dylika vidunderligheter. Det är dock att förmoda, att spiritismen nu mera för ett I mycket aftynande lif i Frankrike, der han för ett årtionde sedan och äfven mycket senare ännu var i full kraft. Allan Kardec är nu död och de fleste bland hans lärjungar antingen afslöjade som bedragare eller på annat sätt fallna i misskredit. Nu har vidskepelsen med större fart kastat sig på underverks-jungfruna ilandsorten. Emellertid är det icke mer än två år sedan en Tdansk, P. E. Miller, besökte spiritistiska samfund i Paris, hvarom han meddelar en -Iganska intressant skildring i Februarihäftet för i år af tidskriften For Id og Virkelighed. Skildringen bär titeln Om hr Louis Figuiers Aandsfeller. Louis Figuier, hvilIken liksom Camille Flammarion gör anspråk på att vara vetenskapsman, ett djerft anspråk åtminstone hvad den sist nämnde angår, har slagit sig på att skrifva om tillståndet efter döden, och nu begagna sig spiritisterne naturligtvis af honom för sina syftemål. Hvad hr P. E. Miller berättar är visserligen icke något annat än hvad man förut känner om spiritistiska sammankomster, och den som någon gång haft nöjet eller förlargelsen, allt efter som man vill uppfatta eländet, att bevista en sådan sammankomst vet huru befängdt galna de äro. Den, som ej varit med om något dylikt, hänvisa vi till nyss omnämnda uppsats i den danska tidskriften, hvilken också är tillgänglig i svenska bokhandeln. Att hr Hellberg af föreläsningsstyrelsen i Göteborg tilläts uppträda, kan förklaras af ofvan omnämnda orsak, då man sannolikt förmodat att han skulle endast gifva en historisk framställning af sitt ämne, kanske till och med kritiskt behandla det. Detta lär alltså förklarligt, men hvad man ej så lätt kan fatta är att icke någon af Göteborgs tidningar inlagt ett enda ord till protest mot de vidunderliga saker, af hvilka föreläsningen hvimlade. Man har endast sett dem loforda föreläsarens förmåga att i ett bildrikt och formfulländadt språk kläda tankar, som genom framställningens liflighet vunnit ökad pondus. Så uttrycker sig ätminstone Handelstidningen. Och likväl I har hr Hellberg yttrat åsigter, som följande, lunder det han framlade sin enskilda tanke om vinsten för menskligheten af spiritismen. Naturforskaren, som förklarar sig ej tro på underverk, är sjelf just sysselsatt med det största af alla under, verldens tillvaro och vår egen existens. Spiritismen anser natur och underverk för likbetydande. Underverken förr i verlden voro ej underligare än de i våra dagar. De flesta hafva -Isom dylika noterats, just emedan insigten i -Inaturlagarne ej varit tillräcklig. Det finnes dessutom ej blott andar, som bo eller bott i menniskokroppar, utan ock sådana, som aldrig der haft sitt säte. Att förkasta spiritismen på grund af ojemnheterna i andarnes utsagor är ganska olämp-lligt. Alla andar veta ej lika mycket; alla -Ifå ej heller yppa lika mycket, och för öfrigt -Ibli de äfven stundom oriktigt förstådda, Spiritismen är ännu ej mogen, men denna omogenhet är ej heller ett skäl att förkasta henne. Snarare kunde man göra detta till följd af den våda, som för svagare själar , låtföljer försöken att förklara hennes gätor. -I Man borde vidare ej lägga vigt på hvad 1 landarne skrefvo, bland dem funnes både ilokunniga och elaka varelser. Att:saken för vanligt förstånd synes befängd är heller -lintet skäl att förkättra henne. Napoleon I trodde ej på ångans verkningar. Paulus ansågs af en del af sin samtid för förryckt. Och spiritismen har dock växt fortare än ångkraftens erkännande, ja, än sjelfva Pauli llära. Men, säger man, i vår tid ske inga underverk. Än ångan, elektriciteten, mag netismen? Den dag skall komma, då ej heller andeåskådningen kan kallas underverk, Att en ande kan gå in i ett dödt bord är ej heller underligare, än att anden finnes i kroppen, som ju vid dess bortgång blir en död massa. 0. 9. V.. 0. 8. V. mm TR Kilar Lane nd RA Frö j Tr RR: Re 0 ciao ko