större än hvad jag någonsin föreställt mig vara möjliga. Men jag bar alt ntan knet; jag tänkte på dig och medvetandet af att jag led för din skull gaf mig styrka och friskt mod. Till att börja med, var jagt ligen gynnad aflyckan, men så angreps ag af en fober och mina kamrater drogo fördel a? min svaghet och plundrade mig på allt hvad jag hade förvärfvat. Då jag äter kom upp från sjrxcbädden hade lyckan vikit ifrån mig. Jag gräfd längsamt och kraftlöst samt utan framgång, Vecka efter vecka förgick och för hvar och en som förflöt, blef jag allt mera nödstäld, alltmera modlös. -Slytligen begaf jag mine derifrån, en ruinezad man, Ja, Ellen, all komligt rninexad! Ordet måste Uttalas, sanningen måste applattas. Jap, har till: Fäckligt qvar al mina pengar Lör att betalå tn mellandäcksafgift för uemresan, och det skepp som härnäst algör skall föra mig åter till England fullkoraligt utblottad — ja, så fullkomligt, att Jag ej längre har något hopp om att Oy skall förena ditt öde med den olyckliges, hvilken förlorat allt. om ock hans vain var en följd af fruktlösa bomödanden att tillförsäkra dig en lycklig framtid, Men en gång till vill du ju dock återse mig, Ellen, om icke för annat, så för tt skänka mig din förlåtelse för hvad som händt? Jag vågar icke träffa din morbror, mg törs ej komma till Brampton utan tillåtelse, Skeppet med hvilket jag reser, Columbus, bör anlända till Southampton omkring den 24 September. Låt mig der mötas af ett bref på postkontoret, med till lätelse att jag för sista gången får komma och se dig, Himlen välsigne dig, min enda, min evigt älskade! Din olycklige Frank. (Forts)