SYNT RE Den rundresa, som Gambetta företager i de sydöstra provinserna i Frankrike, tyckes gestalta sig till ett verkligt triumftäg för exdiktatorn. Öfver allt röner han ett mottagande, som vitnar om den stora popu laritet, af hvilken han är i åtnjutande trots alla de anfall, som fortfarande riktas mot honom, Ryktet om hans ankomst till en stad ditlockar tusentals menniskor från de kringliggande trakterna och de tal, hvilka han håller vid de till hans ära anstälda festerna, mottagas med hänryckning af åhörarne och aftryckas och kommenteras ai hela den franska pressen. Och äfven utom Frankrikes gränser tyckes exdiktatorn åt njuta den största popularitet och sympati. Då han sålunda den 29 förliden månad ankom till den lilla, vid G6ntvesjön belägna savoyiska staden Thonon mottogs han icke blott af en ofantlig menniskomassa från trakten kring staden, utan äfven från Schweiz hade en stor mängd resande, upptagande icke mindre än fem ångbåtar, infunnit sig, för att deltaga i ovationerna för den frejdade gästen. Men under det Gambetta på detta sätt hyllas i provinserna, är han till följd af sitt i Grenoble hållna tal utsatt för den skarpaste kritik at en del bland Paristidningarna, synnerligast af de officiösa och monarkiska. Bien Public, hvilken gär och gäller för Thiers organ, frågar i hvassa ordalag hvartill Gambettas agitationer tjena, och Soir ser med glädje, att exdiktatorn ändtligen afkastat moderationens mask och visar sig sådan han verkligen är. Temps förebrår Gambetta, att han pläderar för partiintressen, men ingalunda för försonlighet och uppmanar alla dem, som i sina politiska handlingar blott vilja låta leda sig af patriotism, att noga betänka detta förhållande. Bittrast uppträder dock Journal des Dåebats mot Gambetta. Det är här Lemoinne, som fått i uppdrag att näpsa exdiktatorn, och han tyckes äfven con amore fullgöra detta uppdrag. Nedanstående utdrag ur Lemoinnes artikel äro tillräckliga att vitna om andan och tonen i hela diatriben: Skrapa på ryssen och tartaren sticker genast fram, säger ordspråket. Skrapa på demagogen och tyrannen och slafven sticka genast fram. Slafven — emedan han icke tillhör sig sjelf, emedan han icke är truppanföraren, utan musikanföraren, som endast kan spela ett enda stycke: marseillaisen, som blott kan bära en enda uniform: carmagnolen, Denne partichef är icke ens en fri man; om han i åtta dagar tillåter sig att Vara moderat, kallar man honom; till oordningen; om han söker att göra sig möjlig, förklarar man honom för förrädare. Skrapa ännu en gång, och ni skall finna tyrannen, ty slafven och tyrannen äro af samma slägte och lefva på hvarandra. Slafven måste taga hämnd för sitt eget slafveri, han vill pålägga andra det ok, under hvilket han sjelf suckar och han skall göra det dubbelt tryc kande och dubbelt nesligt. Vi måste beundra hr Gambetta, då han bevisar för oss, att det är räddhåga, som framkallar reaktionerna, att det ärräddhåga, som varit bundsförvandt åt lönmördaren af den 2 December, att det är räddhåga, som i tjugu år upprätt hållit kejsardömet, och denne deklamatör märker icke, att det som skrämmer landet just är hans republik, hans fana, hans parti, hans språk. Vi blygas öfver denna fruktan, men vi mäste erkänna den. Om vi befunne oss i ett land, som vore vandt vid friheten, vid fri yttranderätt inom pressen, från tri bunen och på offentliga möten, skulle vi icke bekymra oss mycket om Gambettas tal, och vi skulle helt säkert säga, att det finnes ursinnige inom venstern såväl som inom högern. Men vi tänka på denna stora massa, som befinner sig emellan dem, som arbetar, som producerar, som spar, som får plikta för bådas dårskaper och brott, som framför allt begär ordning och lugn. Det är derpå de borde tänka, dessa orostiftare så väl upp ifrån som nerifrån, både de som vilja gå öfver Röda Hafvet för att komma till det förlofvade landet och de som icke vilja gå öfver det utan stanna deruti. Denna stora mellanklass, som är nationens kärna, låter lätt skrämma sig — det är alltför sant — och det är just derföre sådana uppträden som i permanentkommissionen och sådana tal som Gambettas äro dåliga handlingar. På det sättet qväfver man friheten och kastar en modfälld och förfärad nation i armarne på Tarquinierne och under soldaternes fötter. Gambetta kan lyckönska sig öfver att häfva talat och betett sig såsom en imperialist. Thiers har den 29 i förra månaden haft en konferens med flere i Paris närvarande generaler, bland andra Faidherbe. SamtaIet m. m. rörde sig omkring den militära reorganisationslag, hvilken efter feriernas slut skall föreläggas nationalförsamlingen. Inom krigsministeriet råder mycken verksamhet. General Cissey har i dessa dagar utnämnt en komit6 af infanteriofficerare, som skall afgifva sitt utlåtande om den mest ändamålsenliga fotbeklädnaden för infanteriet. Enligt några tidningar ämnar Thiers med det första hålla en stor revy på fältet vid Longchamps, De temporära barackerna för tyska trupperna i departementet Vosges ställdes den 29 i förra månaden af entreprenörerne till krigsministerns förfogande, hvilket gifver anledning att hoppas, att utrymmandet af departementen Marne och Haute Marne kommer att ega rum tidigare än man väntat. Amiral de Gueydon, generalguvernör i Algeriet, skall inom kört tid återvända till sin nn Han har afgifvit en berättelse om förhållandena bland araberne efter insurrektionens slut. Af den krigskontribuRR PETA RE RR KT RAA