tröstade henne, hade dock möjligheten af att en sädan olycka kunde hända Frank, så djupt trängt ned i hennes hjerta, att hon icko åter kunde känna sig sorgfri och glad. Då derföre mp Womersley snart derefter gick upp till sig för att tåga gin lita middagshvila och ingen annan fanns, med hvilken hon kunde tala om Frank än mrs Bradstock, som senast sjelf hade sett honom, så jstälde Ellen sina steg till södra grindstugan för att ännu en gång fråga om allt hvad som hade tilldragir sigjombord på Jason, Då miss Wynne nalkades, såg hon mrs Bradstock stå på sin täcka, murgrönsklädda förstuqvist och tala med en lång, vacker karl, gam stödd mot en räfsa stod litet framåtböjd och betraktade den unga qvinnan jmed synbart intresse, Samtalet miste säkert varit lifvadt, ty mrs Bradstocks vanligen bleka kind hade nu en lätt rodnad som gjorde henne ganska täck och då den unge mannen sade något till henne, log hon och skakade på hufvudet med en min som hade eh viss liten anstrykning af landtligt koketteri. Vid ljudet af Ellens fotbteg, vände sig den unge mannen om och då han såg byem det var som kom, förde han handen till hatten och gisk skyndsamt bort. God afton, iirs Bradstock, sade Jillen, jag vill hoppas att jag inte stör er. Ni ser ej ofta någon menniska som ni kan få språka med. Det kan ju vara ett litet nöje att höra nytt nere från byn. Ja, miss, det kan det nog vara, svarade mrs Bradstock, på hvars kinder ännw rodnaden dröjde qvar; men denne var ej nedi från byn; det var Mark Wakefield, andre trädgårdsmästaren. Mark Wakefield? Ah, jaså; jag vänner honom — en städad och skicklig, ung man. Ja, miss, man säger så, Som nikanske