att skiljemynt, som förlorat 4 proc. af sin normala vigt, icke vidare skall af statskassan utgifvas. De mynt, som på grund af förenämnda bestämmelser icke kunna ånyo af statskassorna utgifvas, skola af den stat, som mottagit dem, tillställas den stat, som utsläppt dem; denne ersätter dem med gångbart mynt och skall derefter vara skyldig att nedsmälta detsamma. På det befolkningens behof af en tillräcklig mängd bytesmedel må, såvidt möjligt är, kunna tillfredsställas, föreslås, att det ialla tre rikena må stå enhvar fritt att erhålla guldmynt präglade för inlemnadt guld, mot erläggande endast af en myntningsafgift af 4 procent af det utmyntade beloppets värde, under förutsättning likväl, att myntverken icke äro sysselsatta för statskassornas eller hufvudbankernas! räkning, samt att inlemnaren ställer sig till efterrättelse de bestämmelser rörande det inlemnade guldets mängd, finhet och öfriga egenskaper, hvilka antagas böra fastställas på grund af framdeles skeende öfverenskommelser mellan regeringarne. — Utmyntningen af skiljemynt bör deremot naturligtvis endast ske för statskassornas räkning och myntverken i alla tre rikena böra fortfara att stå under regeringarnes omedelbara styrelse, och hvarken kunna l: bortarrenderas eller på annat sätt tilll andra öfverlåtas, hvilket emellertid icke kommer att förhindra, att det ena rikets myntverkstad kan under någon tid arbeta för del andra rikenas finansförvaltnings räkning. Kommissionen har vidare i sitt konven-l: tionsförslag stadgat, att de i hvartdera ri-l; kets lagstiftning stadgade ansvarsbestämmelser för förbrytelser och förseelser med hänsyn till rikets mynt skola, efter mvutkon-! ventionens afslutande, vara tillämpliga på det i öfverensstämmelse med densamma ide båda andra rikena präglade mynt. Med afseende på öfvergången till det nya. myntsystemet har kommissionen ansett, attl de flesta dermed sammanhängande åtgärder : äro af beskaffenhet, att om dem icke bör träffas något aftal regeringarne emellan, il det de gerna kunna vara, till en del måhända äfven böra vara något olika ide särskilda rikena. Kommissionen har derför i sitt förslag endast berört ett par punkter, i hvilkas likartade lösning! anses ligga ett ge-l! mensamt intresse. Detta anses till en viss ; grad gälla om tiden, då öfvergången till det nya myntsystemet skall ega rum. Väl,l: säger kommissionen, är det-icke oundgäng-! ligen nödvändigt, att denna tidpunkt i alla l. tre rikena fullkomligt sammanfaller, men det kunde dock medföra icke ringa olägen-:. het, om ettdera riket i detta hänseende l: kom långt före eller långt efter de andra. Enligt kommissionens åsigt bör derföre enl tid bestämmas, inom hvilken senast öfvergången till det nya systemet skall hafva egt rum, och enär vid bestämmandet af denna tidpunkt tillbörligt afseende bör fästas derpå, att i alla tre rikena förhandlingar måste ega rum med de lagstiftande församlingarna och dessas beslut inhemtas såväl om frågan i allmänhet som om flere detaljer, har kommissionen icke trott sig kunna före slå denna tidpunkt bestämd tidigare än till utgången af år 1873. Kommissionen har likväl härvid icke tänkt på genomförandet af alla de med det nya systemet samman hängande åtgärder, utan endast på dem bland dessa, hvilka äro de väsentligaste, nemligen införandet af den nya räkne-enheten och utvägen att kunna begagna guld såsom lagligt betalningsmedel. Bestämmelserna om dessa båda punkter anses nemligen kunna träda i kraft, utan att någon på förhand bestämd myckenhet vare sig af det nya hufvudmyntet eller af de nya skiljemynten blifvit präglad, i det tillgången på en större mängd af båda innan öfvergången är nödvändig endast under förutsättning att man har för afsigt att verkställa en plötslig öfvergång från den rena silfvermyntfoten till den rena guldmyntfoten. Oaktadt en sådan plötslig öfvergång skulle medföra åtskilliga fördelar, skulle den äfven medföra åtskilliga uppoffringar, och kommissionen finneringen betänklighet vid, om en mellanperiod skulle inträda, under hvilken en dubbel myntfot förefunnes i ett eller flere af de skandinaviska rikena, och under hvilken det kunde vara öfverlemnadt åt hvartdera riket att fastställa den tidpunkt, från hvilket såväl de allmänna räkenskaperna som de enskilda, hvilka föras i autoriserade böcker, böra föras efter det nya myntsystemet. Det förhållande, att hvarje debitor kan efter eget godtfinnande betala antingen i det hufvudmynt af guld eller i det hufvudmynt af silfver, åf hvilket han är i besittning, är, anmärker kommissionen, det normala i flere af de länder, hvilkas mynt och penningväsen är mest utvckladt, och försvaras till och med i dessa af flere insigtsfulla män såsom ett stadigvarande tillstånd. Kommissionen delar ingalunda denna åsigt, men anser otvifvelaktigt, att den dubbla myntfoten utan olägenhet kan begagnas under ett kort öfvergångstillstånd och då till och med ha sin nytta med sig. I fall det således nu bestämmes, att i alla tre rikena den nya räkneenheten skall vara införd och tillgång beredd att begagna guld mynt såsom lagligt betalningsmedel innan utgången af år 1873, så kommer det både att stå ett särskildt rike fritt, om så anses ändamålsenligt, att låta dessa åtgärder inträda tidigare än årets slut och att när mare bestämma, om det genast vill öfvergå till den rena guldmyntfoten eller tills vidare endast till en blandad guldoch silfvermyutfot, Att det tillstånd, som uppstår för den händelse det sista alternativet viäljes, joke blir beständigt i något af rikena, anser kommissionen emellertid vara af intresse för dem alla, ach för att förebygga detta har hon föreslagit, att sedan den nya räkne-enhetenträdt i kraft och tillfälle blifvit beredt att begagna guld såsom lagligt betalningsmedel, icke någon utmyntning må vidare ega rum enligt de för närvarande i rikena bestående myntsystemer, och till samma mål syfta de föreslagna bestämmelserna, att alla hittills såsom lagligt betalningsmedel i rikena använda silfver-, bronsoch kopparmynt skola innan utgången af 1878 ha upphört att vara lagligt betalningsmedel i vederbörande rike. Kommissionen anser det ligga i sakens natur, att redan långt innan denna tidpunkt inträdt, den dubbla myntfoten skall hafva upphört och den rena guldmyntfoten vara införd i alla tre rikena, . Kommissionen har slutligen föreslagit, att öfverenskommelsen mellan de nordiska regeringarne, om den kommer till stånd, skall afslutas på 10 år: och derefter gälla med ett års uppsägning, dervid dock för: pligtelsen om inlösning af förslitet skjljemynt skall fortfara att gälla i två år efter det öfverenskommelsen i öfrigt upphört att vara gällande. Såsom önskningsmål i sammanhang med införandet af ett gemensamt myntsystem framställer kommissioner dessutom att ett porto af !Ja pr mille af värdet må fastställas för transport af mynt och plantsar från en hufvudstad till en annan, och att det må föreskrifvas en likformig notering för alla vexelkurser. Konventionsförslaget innehåller bestämmelser om diametern å de föreslagna myn