Aftonbladet – 4 oktober 1872, sida 3

Fältegångeoch Polissaker. Schlossska målet. Vid rådhusrättens fjerde afdelning förevar detta mål i går, såsom vi då med några rader antydde, och instälde sig åklagaren, t. f. stadsfiskalen J. H. Eckerström, samt grosshandlaren M. Schloss och i dennes tjenst anstälde bokhållaren Gottschalk och drängen Fredriksson, Schloss i rättegången äfven denna gång biträdd af vice häradshöfdingen O. A. Beckman. Efter justeringen af protokollet för förra rättegångstillfället inlemnade häradshöfdingen Beckman för att visa det oförsynta sätt, på hvilket åklagaren gått till väga-, ett af faktor Fahlvik i Falun utfärdadt intyg af innehåll, att denne aldrig köpt några varor af eller försålt några sådana till hans hufvudman. (Åklagaren hade nemligen vid ett föregående tillfälle angifvit grosshandlaren Schloss för att mat Fahlvik hafva uppsåtligen gjort orätt i vägande.) Hr Eckerström, hvilken det blifvit ålagdt att nu uppgifva omfånget al den talan, han ville föra mot de anklagade, förklarade till en början, gatt han ej hade några vidare angifvelser att göra, och anhöll om vitnesförhör med bland andra arrendatorn G. G. Johansson från Westmanland. hvilken undar åren 1869 och 1870 skulle från Falun till Stockholm forslat hudar, hvilka han emottagit af faktor Fahlvik för att öfverlemna till grosshandlaren Schloss, och motiverade detta sitt yrkande dermed, att K. måste anses hafva ansvarsskyldighet för de varor, han emottoge af svarandens ombud för att tillsända denne. Hr Schloss upplyste i an!edning deraf, att hans ombud reste omkring i Dalarne och uppköpte hudar och skinn, hvilka de packade in i numererade bundtar och sände till faktor Fahlvik för attaf denne skickas till Stockholm, äfvensom att dessa bundtar förseddes med uppgift på antalet, men ej på vigten af de skinn, som hvar och en innehöllor hvarför han ansåg, att KF. ej hade något att göra med huru mycket de vägde, samt bestred således Johanssons hörande. Sedan emellertid åklagaren förklarat sig vilja inskränka sitt yrkande så till vida, att han endast önskade Johansson hörd i afsigt att få utrönt, huruvida dennes sett, om i Schloss magasin begagnyts ariktiga vigter, och Johansson tillika upplyst, att han ej ville föra någon arsvarseller ersättningstalan mot avaranden, tillätos såväl han som bokhållarne ÅA. Scherling och F. Granlund och drängarne A. Andersson och P. A. Johansson att aflägga vithesedem, hvarefter. arrendatorn Johansson först Ode. Denne berättade, att han tvenne särskilda gånger, i början af år 1869 och under vintern 1870, orslat några lass skinn till Stockholm och aflemnat dem i grosshandlaren XM. Schloss magasin, Varorna hade han emottagit af faktor Fahlvik i Falun tillika med forsedlar, hvilka hvarken innehölle uppgift på antalet eller vigten af de i bundtar förvarade skinnen. Inpan han infann sig hos emottagaren, hade han dock begge gångerna låtit väga varorna förut, den ena gången i grosshandelsboiaget Thorman och Högsträms inagasin och den andra i stadsvågen vid Skeppsbron, samt försedt sig med intyg om hvad de vägde. Vid invägningen i Schlosaska magasinet hade en vigtförlnst, hvarje gång upp: gående till minst 2 lispund, uppstått, men efter on stunds ordvexling med dem, som verkställt uppvägningen, hade han hegge gångerna slutligen erhållit sin forlön efter den vigt, hvartill varorna upp eh vid en föregående vägning. På särskild råga förklarade han, att mindes, hvem som verkställt väoningen eller hurudana vigterna voro heckaifade, samt Schloss maczasin i beslag tagna tyska vigterna, att han aldrig förut sett sådana vigter som de i hvilka au förevisades honom af åklagaren. Pen ifrågavarande vigtskilnaden förklarade avaranden hafva tillkommit på det sätt, act ett afdrag i vigten troligen hblifvi; gjoråt derför att skinnen befunnita vara väta, men att hans biträden, i act slippa bråka med Johansson, slutligen be. talt honom full frakt efter den vigs han uppgaf, helst som skilnaden ej kunde belöpa sig till än omkring 80 öre, Pokhållaären Scherling, förut anstäld hos hi Schloss, hade ingenting att meddela, Så välhan som de i svarandens tie arande drängarne A. Andersson och P. A. Johansson förklarade emel: lertid, at do tyska vigterna aldrig begagnata an nat än vid invägning och att deras husbonde befallt dem att noga tillse, att nägon sammanblandning ej egda um med dessa och de sven ska vigtorna.: De begge sist nämnda, som haft mvägningen om hand. hade aldrig hört, att nå got klagomål öfver oriktig väguiag blifvit gjordt. samt intygade, att de tyska vigterna nu förva. rades i en låst låda på kontoret samt att de ej på senare tiden blifvit begagnade. hr Schloss tjenst anstälde bokhållaren Gran lund, som en gång förut v hörd I detta mål hade till i går ånyo, blifvet inkallad i anledning af lumphaudlaren tsraolsons uppgift vid förr vätregånestillfället, att G. på hans uppmanins skulle hafva lemnat honom 109 rar såsom godt görelse för den förlust. som lan möjligen skull mer