Aftonbladet – 2 oktober 1872, sida 3

FINLAND. I gin veckoöfversigt yttrar tidningen Wikingen, efter att ha omtalat några konserter I Helsingfors: Medan vår helsingforska publik fröjdat sig åt de glada löften, som de omnämnda konstnärliga tilldrageiserna inneburit, har från vårt grannland en sorglig soderravtelse intepit, bvilken varit egnad att tilläraga sig den allra största uppmärksamhet. Medan den musikälskafde pabliken vid herr Dunckers konsert satt försämlad i universitetets solennitetssal, spridde sig hastigt från soffa till soffa den stora underrättelsen, att Sveriges ädle, flärdfrie konung, Carl XV, hade aflidit. Ett af Hufvudstadsbladet samma efton utsändt telegram hade banat sig väg till konsertsalen, och det är gifvet, att en underrättelse af den vigt, som den telegrammet medååslade, icke skulle behöfva många sekunder för ätt göra sig förnummen af hvarenda person, som för tillället befann sig i solennitetssalen, Då sångdrkören med fin takt vid konsertens slut uppstämde den mäktiga, allmänt bekanta sången Bjöd så i Thule en konungased, då funnos säkerligen i salongen icke många, som ej uppfattade anledningen till denna vackra tillökning i aftonens program. Det folkeliga sinne, som utmärkte kung Carl, var äfven hos oss för väl kändt, för att man icke äfven här skulle känt sig berörd af den smärta, som det betydelsefulla dödsfallet helt naturligt framkallat i vårt svenska grannland.