Aftonbladet – 2 oktober 1872, sida 3

Uppå hemställan af beredningsutskottet beslöto stadsfullmäktige att hos K. M:t anhålla, att skyldigheten att låta genom stadens vägare eller mätare väga eller mäta varor, då de sjöledes inkomma till Stockholm. måtte med utgången af 1872 upphöra. dock att härmed icke afses den vägning eller mätning som för varors tullbehandling erfordras, ej heller den, som kan ifrågakomma för utöfvande af kontroll vid uppbörden af hamnafgifterna. Under förutsättning af bifall härtill beslöto stadsfullmäktige att med ingången af år 1873 ett visst antal edsvurne mätare skall antagas att vid påfordran tillhandagå de trafikerande mot rättighet att uppbära den afgift, som af öfverståthållareembetet på stadsfullmäktiges förslag bestämmes, men utan rätt till någon godtgörelse af staden; att för sjötrafiken skall hållas två vågar, den ena vid Skeppsbron eller Stadsgården och den andra vid Munkbron; att bestyret med vägningen i dessa vågar öfverlemnas mot en viss årlig afgift, motsvarande hyra för våglokal samt kostnaden för vågars och vigters underhåll, åt antingen nuvarande vägare och vågskrifvare eller ock åt andra edsvurna Parsoner, hvilka ega att för hvad som väges uppära vågafgilt enligt taxa, som af öfverståthållareembetet på stadsfullmäktiges förslag fastställes; samt att detta beslut skall underställas öfverståthållareembetets pröfning med anhållan tillika, att öfverståthållareembetet ville till all kraft och verkan från och med 1873 års början upphäfva sin den 4 Mars 1861 utfärdade förnyade mätare ordning till rättelse för stadens mätare och för fem, som med mätbara varor hit till staden ankomma. Ea stunds diskussion uppstod rörande den fråga.