Aftonbladet – 2 oktober 1872, sida 3

dringen i min ekonomiska ställning, utan har tagit sina mesyrer i ovetskap derom. Den hoppas att kanna hålla affärerna uppsa åtminstone under ett år, under hvilken tids förlopp vi måhända skola lyckas få spaning på de försvunna tjugufyra tusen punden. Jag är så glad deröfver!s utbrast den unga fickan; och nu skall jag säga er, min goda morbror, att jag ändock inte är fullt så sjelfvisk som pi tror — jag har ej ännu meddelat Frank något om den rikedom som ni fått ärfva. Och deri har du gjort fullkomligt rätt, mitt barn, sade mr Womersley. Visste han om vår vunna förmögenhet, skulle detta måhända dämpa hans kraft vid att förvärfva sig sjelf en oberoende ställning; och såvida han ej bevisar sig duglig uti att vinna densamma, må han inte vänta sig ett enda öre af mig — åtminstone ifall han kommer för att begära dig till sin hustru. Ifall han kommer! upprepade Ellen med ett förebrående uttryck i rösten. Jaha, fall var just det ord som jag begagnade, min vän, sade den garle mannen lugnt. Vill ni bevisa mig en stor ynnest, bästa morbror? Det måste bero på hvad du önskar, mitt barn. Om det öfverensstämmer med hvad jag anser vara förnuftigt — vi ha olika åsigter i detta fall — så kan du tryggt lita på min beredvillighet. Jag önskar så mycket att ni ville lemva platsen som grindvakt vid södra parkgrinden åt en person för Nvilken jag mycket intresserar mig Väl inte heller-åt Frank då han kommer tillbaka från — Åh, bästa morbror, var nu inte ejak, sade den unga flickan och klappade den