Aftonbladet – 1 oktober 1872, sida 3

svarade Ellen Wynne, men af många skäl skulle det intressera mig att tala med er. Vill ni ha godheten att hjelpa mig binda min häst derborta, så skall jag taga plats bredvid er på bänken. Ni torde kunna säga mig ett och annat, som för mig är af högsta intresse. . Nå, min bästa Ellen yttrade mr Womersley samma dag vid middagsbordet, du tycker således väl om ditt nya hem ? Ja, min goda morbror, jag kan tryggt säga att det öfverträffar mina djerfvaste förhoppningar. Det motsvarar på allt sätt den föreställning jag gjort mig om ett gammalt arfgods, med sina flockar af rådjur i parken, med sin breda uppkörsväg, som i halfcirkel delar sig åt båda hållen, och sina, parkgrindar midt emot hvarandra, På rer än trefjerdedels mils afstånd från byyarandra. Och efter vi tala härom, bästa morbror, vi måste låta ställa i ordning äfven den södra grindvaktatstugan, så att också den parkgrinden kan hållas öppen. Till följd af sin girighet, förmodar jag, hade mr Pencarrow under de sista tjugu ären hållit den inkörsvägen stängd, som likväl är den vackrasto, med sin täcka, lilla bostad, all. deles klädd med murgröna, tätt under de stora, präktiga almarna. MYr Ponearrows girighet blef oss till rätt god nytta, min lilla Ellens, svarade mr Womersley leende. Den gamle herrn kan ej hafya lefvat upp mer än en tredjedel af sina inkomster, Hvad han samlat genom sin sparsamhet, öfverstiger vida hvad någon af 088 — äfven hans jurist, mr Dobson, hade förmodat., Å (Forts.)