Aftonbladet – 1 oktober 1872, sida 3

Re RR 2 kände sig rörd deraf, ehuru naturligtvis enligt hennes mening icke den ringaste jemförelse kunde görag meliaa honom och hennes älskade Frank. Emellertid hade för Ellen det gamla, enformiga, tysta hemlifvet åter på allvar börjat med promenerande och smäprat och tidningars läsande högt för mr Womersley, allt emellanåt afbrutet af retiigt lynag och anfall af gikten. Men en dag, vid postens ankomst, befanns den medföra två bref till mr Womersley, hvaraf det ena, försedt med breda sorgkanter, bar en utanskrift i en handstil som den gamle mannen vilie påminna sig förut ha sett, men hvar och när? ;Jag är ganska viss på att den inte är mig obekant, gade han och höll brefvet framför sig med utsträckt arm samt tittade på det genom sina glasögon. O, min Gud! utbrast Ellen, och med denna breda sorgkant! Tänker pi att... Nej, min bästa Ellen, det har irländsk postståmpel och afgick i går, ser jag, från Falmouths postkontor, Lät pas 82 hvad det kan vara för innehåll. Han öppnade brefvet och läste högt: Gwynrutbin och Polwart House, nära Falmouth. Högtärade herre! fider knsin, min käre hnsbonde mr Pencarrow dog denna jmorgan, klockan tio. Mr Dobson har underrättat mig om att ban ämnar föreslå er att begrafningen må ega rum om fredag. Jag skall eåledes, såvida ej annan underrättelse inflyter, vara beredd att mottaga er torsdagsaväll. Kd Ödmjnkast! Martha Drewa Föreslå mig av; begrafningen må ega rum! Beredd att mottaga ng om Herndng Hyad i himlens namn tänker mennisar.. På?