Aftonbladet – 30 september 1872, sida 3

honom högst olämplig såsom umgängesvän men då hon slutligen blef bekant med honom och de några gånger hade varitihvarandras sällskap, fann hon sig befogad att inom sig erkänna att mr Jack Darston i sitt väsende egde något på en gång godt, ärligt och förbindligt, som gjorde honom i ej ringa grad intagande. Hvem vet? Kanske skulle Ellen under andra förhållanden varit frestad att egna mera vänliga tankar åt denne unge man, hvilken, ehuru synbart högst intagen af henne, likväl aldrig, hvarken i ord eller med blickar hade djerfts yppa sina känslor och hvars lof dessutom så högt förkunnades af alla som kände honom. Nu var likväl henne: själ så full af kärlek till Frank Scorrier att det allraminsta intresse för en annan man ej kunde komma i fråga; ja, hon skulle icke kunnat förlåta sig en sådan liten skymt af otrohet emot den sjelfuppoffrande, ädle, unge man, som underkastat sig så hårda prof, för att en gång få kalla henne för sin maka. Men sedan Jack på sitt älskliga, grannlaga sätt för henne hade yppat sin kärlek och så värdigt och högsinnadt emottagit hennes nej, kände hon att denne unge man stod vida högre, än hvad hon trott honom göra. BSärskildt kände hon sig rörd af det sätt, hvarpå han hänsyftade på sin okända rival, och den strid inom honom sjelf, som han likväl med styrka bekämpade då han yttrade sin önskan för hennes och hennes blifvande makes väl, hade ej undfallit henne. (Forts.)