Aftonbladet – 30 september 1872, sida 3

armar — vill jag berätta er hela förhållandet och säga er precisa platsen, hvarest Georg och jag gömde guldet, en sak som ingen menniska på hela jorden mera än vi känner till. Sedan skola vi aldrig åtskiljas förrän vi varit der och enligt öfverenskommelse delat. Detta är mina vilkor. Godt, svarade Pentweazle, jag har derom intet att anmärka, så vida pi står fast vid er förbindelse, en sak, hvartill jag för öfrigt har utvägen att förmå er. Nu blir det min affär, att skaffa oss härifrån. Ni har här på hotellet ett rum för er räkning och tills vidare stannar ni här under lediga timmar. Farväl med er så länge. Jag behöfver inte göra er uppmärksam på nödvändigheten att tiga rörande vår affär. Grogram öppnade munnen, lade handen deröfver och tillslöt derpå åter läpparna, efter hvilken uttrycksfulla Pantomim, han böjde på hufvudet och lemnade rummet. TIONDE KAPITLET. En stor lycka. Mera än två månader voro förflutna sedan Ellen hade förkastat Jack Darstons anbud. Inom mr Womersleys hem gick allt sin vanliga enformiga gång. Det var blott helt naturligt att Ellen nödsats delgifva sin förmyndare orsaken till Jacks besök och det svar hon gifvit på hans frieri. Lika nåturligt var äfven att den gamle mannen blef uppretad; åtminstone brummade han en hel hop om dårskap och otacksamhet; om en fågel i handen och tio i skogen, om svagheten att afslå ett ypperligt parti, för att bygga luftslott för framtiden, hvilka troligen alla skulle ramla. Mr Womersley arbetade upp sin harm nära på till kokpunkten, ej emedan han blef