Aftonbladet – 30 september 1872, sida 3

förlita er, sir, sade Grogram hviskande, det han lutade sig fram till mr Pentweazle Det är just han som nu står framför er, Så-å! sade mr Pentweazle i det han ge nom sina glasögon tittade på honom oc gnuggade sina händer; jag kan lita på det säger ni? Inte något prat vidare om et oskyldigt offer för en annans ondska, elle sådan smörja? Just den samme mannen sor hade sin hand med i leken, och vet hva godset ligger. Just den samme, sade Grogram. Nå, så till vida är då allt godt, sad den förre. Ni kan lemna det öfriga i min vård. Han lyfte hastigt hufvudet och frågad tvärt: Hvar ligger guldet? Nå, nå, inte så brådt, herre, sade Gro gram med ett listigt skratt. Vi äro båd: inte så dåliga spelare — en höflighet emo er, som jag vill hoppas ni tackar mig för Ser ni, sir, vi äro på väg att gifva oss ut ett farligt spel — ett visst mått förtroende må vi ha för hvarandra, men inte för myc ket. Ifall jag nu förtrodde er hvar platser är, huru kunde jag då veta att ni inte lem nade mig qvar här och ensam knep hel: rofvet? Nej, pass! ni har mig nu bunden vic er och så skall ni ha hela tiden, ända til dess, som ni sjelf sade, guldet är deladt oc det ej skulle vara någondera af oss till gagr att sqvallra ur skolan. Hvyad är då ert förslag? Ni kan väl inte gerna tro, att jag tänker hjelpa er attrym ma och derefter låta er ensam taga hel: skatten ? zIngalunda, sir. Så snart vi väl ha slup pit ifrån denna gemena plats — så fort inte längre guvernör och fängelsedirektör och fårgvaktare kunna nå oss med sina långe